Slentriansexism gör att vi aldrig blir jämställda
"Om vi har svårt att tänka utanför könsnormerna måste vi våga utmana vår hjärna. Vill vi att det blir skillnad måste vi orka vara förändringen".
Emma Lindström är praktikant på Nyheter24.
Följ henne på Twitter: @emmalindstr_m
Nyligen har IQ skickat ut "tonårsparlören". En bok med information om alkohol och tonåringar som har gått ut till 100 000 föräldrar. Tanken är bra, alla medel som öppnar för samtal mellan föräldrar och barn kan göra nytta. Ändå går något snett.
IQs utskick har varit adresserade till mammorna och när jag frågar varför finns det inte riktigt något svar. Vd:n på IQ och presschefen på Systembolaget säger saker som att båda föräldrarna självklart har lika mycket ansvar. Det är den allmänna hållningen och jag undrar om det här är varför så många tror att vi lever i värdens mest jämställda land. En föreställning som många envist håller fast vid trots att den svenska jämställdheten gång på gång visar sig vara en illusion.
Jag tror inte att Systembolagets dotterbolag IQ vill något illa. Jag tror att det bara är slentrian. Kanske har ingen reflekterat över att kampanjen som uppmanar till att "bygga en nära relation" och "vara personlig" främst riktat sig till kvinnor. I så fall blir jag inte förvånad.
Vi har en tendens att göra just så. Utan att ens tänka efter behandlar vi personer efter könstillhörighet, eller ja, det kön som vi tror att de har. Det kan leda till att vi klär flickor i rosa och pojkar i blått. Det kan också leda till att du viftar bort fikarumsskämtet om att "kvinnor ska vara i köket". Grunden till att vi låter det ske är ibland okunskap men alltför ofta är det av lathet. Vi orkar inte slå näven i bordet, ifrågasätta det osmakliga skämtet och riskera att skapa dålig stämning.
Om vi ska uppnå jämställdhet mellan alla människor måste vi tyvärr palla anstränga oss mer än vi gör i dag. Det räcker inte att säga de rätta sakerna, som IQ och Systembolaget gör när jag ringer, utan vi måste agera på det vi vet är rätt. När din kollega utsätts för osmakliga skämt krävs det att vi anstränger oss för att det inte ska hända igen. Om vi har svårt att tänka utanför könsnormerna måste vi våga utmana vår hjärna. Krävs det lite mer jobb för att alkohol-info ska nå alla föräldrar måste vi orka jobba hela vägen dit. Sverige har kommit relativt långt och det är en skam om vi snubblar på mållinjen av ren lathet.
