Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Vi fostrar unga pojkar till våldsamhet och maktlekar

- 08/07/2015, 12:01 -

Matilda Andersson

"Man kan kalla det för mobbning. Det vore inte fel. Men samtidigt vittnar det om något mycket större och än mer problematiskt"

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Jag får ofta ont i magen när jag ser unga pojkar och killar umgås. Inte för att jag har något emot unga pojkar eller killar egentligen, men för att deras umgänge så ofta präglas av destruktiva strukturer.

Här om dagen var jag och badade, och såg tre killar i 14-års åldern skoja runt med varandra. Eller ja, "med varandra" är inte helt korrekt uttryckt. Det var en kille som hade snurrat en handduk som han piskade en av de andra killarna med. Den tredje hejade på, medan den som blev piskad nervöst skrattade och vädjade om att den första skulle sluta.

Den första killen slutade inte. Leken var på hans villkor och han tänkte hålla på så länge han hade lust.

Bara några dagar tidigare hade jag sett nästan exakt samma händelse, med undantaget att killarna då var runt 8-9 år gamla. Precis som med de äldre killarna var gruppens uppbyggnad plågsamt tydlig. Det fanns en ledare, några som skrattande hejade på, och en hackkyckling som det var fritt fram att behandla hur som helst.

Folk som gick förbi tittade, men sa inget. Jag sa inte heller något. I situationen tänkte jag "fast jag vet ju faktiskt inte att det inte är på lika villkor, det kanske är helt omvända roller i morgon, jag lägger mig inte i det där".

Men jag vet ju att det inte kommer att vara några omvända roller. Under hela mitt liv har jag sett det där hända. Från när jag gick på dagis, till när jag blev tillräckligt gammal för att medvetet söka mig bort från den typen av umgänge.

Jag har stått både i gruppen av killar, och utanför den. Maktstrukturerna är stenhårda och alla vet sin plats i hierarkin.

Man kan kalla det för mobbning. Det vore inte fel. Det är faktiskt precis vad det är. Men samtidigt vittnar det om något mycket större och än mer problematiskt. Det är våldsutövande för att upprätthålla och befästa makt.

Det är ett av alla sätt som patriarkala strukturer visar sig inom grupper av pojkar, killar och män.

Och jag ser i ögonen på den som utsätts att han hatar det som händer. Jag ser oron och osäkerheten. Men han är fast i sin roll. Att stå helt ensam är värre än att bli piskad och slagen på. De som har makten kan när som helst bestämma att han inte är välkommen längre.

Piskrapp från en handduk slutar svida efter en stund, ensamhet är en ständigt pågående plåga.