"Vi har större problem i världen än ett jävla kändislejon"

Tänk vad mycket starka och fina känslor det finns i världen. Tänk vad mycket empati, ilska och längtan efter rättvisa det finns. Synd bara att alla dessa känslor läggs på ett djur.

I flera dagar har jag sett bilder på Cecil, det zimbabwiska lejonet som sköts ihjäl av en amerikansk tandläkare med pilbåge i förra veckan.

Kändisar har stått i tv och lipat, tandläkaren har fått stänga ner sin klinik, texter har skrivits fram och tillbaka om det här lejonet och hur hemskt det är att Cecil inte längre finns med oss.

Och visst, det är hemskt att ett västerländskt kräk åker till Afrika, behandlar savannen som en lekpark och dödar djur. Jag säger inte att det är bra. Men människors känslor för det här jävla lejonet gör mig på riktigt rädd.

50 miljoner människor lever som flyktingar i dag. Det är den högsta siffran sedan andra världskriget. 21 000 människor svälter ihjäl varje dag. Det är en människa (en människa!) var fjärde sekund. Och var femte minut dör ett barn till följd av misshandel, krig eller annat våld.

Dessa människor hade en framtid, ett förflutet, en dröm, en vilja. De var älskade. De älskade.

Var de precis som Cecil offer för en orättvis värld, där rika män roffar åt sig och skiter i allt annat? Kanske. Skillnaden är bara att folk bryr sig om Cecil. Men det finns förmodligen fler människor som heter Cecil som dör i svält just nu än vad det finns kändislejon som skjuts.

Varje delning om Cecil och hur synd det var om det här djuret skadar oss, eftersom det lyfter fokus till fel ställe. I stället för att prata om miljöförstöring, fattigdom och sociala orättvisor så lägger vi all vår energi på ett jävla lejon.

Men ärligt talat. Hur skulle vi kunna behandla djur med respekt när vi inte ens bryr oss om våra medmänniskor?

Vill du hjälpa till på riktigt? SMS:a Akut 175 till 72900 och skänk 175 kronor till Röda Korsets katastrofhjälp.