Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Vad svarar jag när mitt barn frågar om terroristerna kan komma till Sverige?

- 24/03/2016, 13:55 -
Amanda Leander på Nyheter24 med sitt barn.
1 av 4

Amanda Leander på Nyheter24 med sitt barn.

Privat.

Terrorattentatet i Stockholm, 2010.
2 av 4

Terrorattentatet i Stockholm, 2010.

FREDRIK PERSSON / SCANPIX

Förödelse från flygplatsen, Bryssel.
3 av 4

Förödelse från flygplatsen, Bryssel.

NO CREDIT

Chockade människor utanför flygplatsen, Bryssel.
4 av 4

Chockade människor utanför flygplatsen, Bryssel.

Magkänslan sa åt mig att fly därifrån, jag kunde inte förklara varför. Några minuter senare smällde bomben.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

I tisdags förlorade minst 30 oskyldiga människor sina liv i terrorattacken i Bryssel och ytterligare ett hundratal är fortfarande svårt skadade.

Den kvällen nattade jag mitt barn med en känsla i kroppen som jag tyvärr har känt förut. För många gånger, för ofta nu. En överväldigande känsla av tacksamhet och gränslös kärlek. Samtidigt märkligt uppblandad av uppgivenhet, sorg och orättvisa.

Den 11:e december 2010 löste självmordsbombaren Taimour Abdulwahab ut en bomb i Stockholm, med sig själv som enda offer. Den händelsen har för evigt etsats in i minnet.

Just den kvällen var jag ute och julshoppade, med en tilltagande oroskänsla i kroppen som fick mig att snabbt ta mig hem till familjen.

Då utlöstes bomben. Exakt där jag hade gått förbi bara några minuter tidigare.

Chocken satt kvar länge efteråt. En fullständigt egoistisk chock och bedrövelse som nästan lamslog mig.

Medan jag låg där i sängen i tisdags kväll med mitt barn tryggt sovande mot min arm, rusade tankarna och känslorna inombords.

Jag blev så fruktansvärt illa berörd av något som egentligen inte drabbade mig konkret, mer än vetskapen om vad som hade kunnat hända den där decemberdagen för snart sex år sedan.

Morgonen efter terrorattacken berättade jag om det som hade hänt i Bryssel för min sjuåring.

– Men mamma, förut var terroristerna i Paris. I går var dom i Bryssel. Tänk om dom kommer hit till oss nästa gång? Jag är rädd!

– Det är ingen fara älskling, det kommer inte hända, du behöver inte oroa dig. Svarade jag som ett mantra per automatik, men helt utan inre övertygelse.

Känner du dig otrygg i Sverige efter det senaste terrordådet?