Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Varför motarbetar du inte våldtäktskulturen, Peppe Larsson?

1 av 1

Krönika. Amanda Leander | 25/05/2016 18:51

Nyheter24:s reporter Amanda Leander ger svar på tal till polisen Peter "Peppe" Larssons kritik mot hennes uppmärksammade krönika.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Peter ”Peppe” Larsson, du skriver i ditt debattinläggNyheter24 i dag att min agenda är viktigare än sanningen.

Den sanning du hänvisar till är att ungefär 1,5 procent av alla anmälningar om sexuella övergrepp kan vara falska.

Min agenda – privat och yrkesmässigt – är att belysa de kvarstående 98,5 procent av alla anmälningar som faktiskt med stor sannolikhet är sanna. Men som till stor del inte kan bevisas med nuvarande lagstiftning och därför inte heller uppklaras.

Min agenda är att ge personerna bakom statistiken ett ansikte och en röst.

Må så vara att jag i det här fallet valde att rikta ljuset mot mig själv som brottsoffer. Tro mig, jag önskar av hela mitt hjärta att jag inte hade behövt vara en del av den statistiken.

Den våldtäkt jag beskrev i min krönika är inte unik på något sätt. Det är inte ens en unik situation i mitt eget liv. Faktum är att det här är bara ett i raden av ett antal övergrepp under årens lopp, av varierande grad.

Den enda skillnaden mellan det här övergreppet och de tidigare – och senare! – är att jag just den gången valde att polisanmäla. Jag hade fortfarande någon slags tro på rättsväsendet då.

Du skrev din tweet som privatperson, men du är fortfarande representant för poliskåren. På samma sätt som jag är journalist och representerar min arbetsgivare även när jag går hem för dagen eller uttrycker mina privata åsikter i sociala medier.

Jag önskar också att jag inte hade behövt reagera så som jag gjorde inombords under vår intervju.

Men jag tänker inte be om ursäkt.

Du skriver att du upplevde mig som ”gåpåig” under vårt samtal. Jag skötte mitt jobb som journalist, vilket är att ifrågasätta. Att inte bara ställa bekväma frågor och leverera en tillrättalagd bild efter intervjuobjektets önskemål.

En av de frågor jag ställde dig, som sen inte kom med i den publicerade intervjun, är hur du tror att det känns nu för de brottsoffer som du har varit i kontakt med under åren. De som har berömt dig för din empati och värmen i ditt bemötande, men vars ärenden sedan blev nerlagda, förmodligen i brist på bevis.

Jag förtydligar: hur tror du att det känns för dem att se samma polisman välja att i sin offentliga kanal ta bort fokus från de resterande 98,5 procent av alla våldtäktsdrabbade i anmälningsstatistiken?

Hur tror du det känns att i stället se dig aktivt välja att lyfta fram de oskyldigt anklagade som enligt dig får livet fullständigt raserat?

Jag ifrågasätter inte den fakta du lägger fram. Jag ifrågasätter inte heller dina yrkesmässiga erfarenheter eller ditt engagemang. Det jag ifrågasätter är hur du väljer att förvalta det. Hur du omsätter ditt engagemang och din empati i praktiken.

I stället för att försöka ta till dig av de kritiska röster som har höjts – inklusive min egen – väljer du att återigen rikta fokus mot din upplevda utsatthet och i samma veva lyfta fram dina goda gärningar.

Inte någonstans i detta har jag sett- eller hört dig ifrågasätta de bakomliggande strukturer som skapar den våldtäktskultur vi lever i.

Där har du min agenda.

Den kommer jag kämpa för tills den dagen kommer då det inte längre behövs.

Håller du med?