Skådespelaren: Säg upp dig – våga göra det du drömmer om
Alexander Karim: Säg upp dig. Säg nu får det vara nog! Jag vill ha ett jobb där jag vill förhandla ner semestern.
”Fan vad semestern var över snabbt”
Ska det vara så här? En hel befolkning som längtar efter stunden då dagen, veckan, terminen är över? Vi befinner oss i ett ständigt tillstånd av längtan efter något som ligger i framtiden. I dag är skit men imorgon så…
Tänk tillbaka till när du var barn. Till det jobb du drömde om att ha som vuxen. Hade du varit lika ivrig att komma bort från det jobbet? Hade du längtat lika mycket efter det förlösande helgvinet? Man känner det när man går på stan, gör man inte det?
Måndagens nedåtvända mungipor och bistra ansiktsuttryck. Som om helgen bara varit en hägring som lockade med all världens skatter sent på onsdagen men som kom och gick innan man ens kunnat landa i den. Och fredagens lätthet – när hela världen verkar gå med lätta steg och framtidstro.
”Snart är det helg!!”
Vi hade ju alla ett drömjobb, eller hur? Och om vi nu inte sysslar med det så borde vi väl syssla med något nära besläktat? Något som får måndag att vara den bästa dagen på veckan? Vilket är det jobbet för dig? Finns det där ute? Då finns det bara en sak för dig att göra;
Säg upp dig. Säg nu får det vara nog! Jag vill ha ett jobb där jag vill förhandla ner semestern.
-Men Alex du måste ta fem veckor.
-Fyra, det är mitt sista bud, chefen.
-Men det är lag på fem!
-Jag vill inte, jag vill jobba!!!
”Gud vad jag längtar till höstledigheten”
Jag vill naturligtvis inte att alla ska säga upp sig i dag. Jag förespråkar inte kaos här. Men varenda dag går vi runt och drömmer om hur livet skulle kunna se ut. Vi ser filmer, läser tidningar, ser på Discovery channel och undrar – Varför kan inte jag vara astronaut? Jag tror att jag skulle bli en fantastisk tatuerare, sångare, mekaniker, pilot, oceanograf, pipmakare, ståuppkomiker eller varför inte en takvandringsguide?! Och det kan du!
Men jag har barn, fast jobb, hus, man, fru… bla bla bla.
Förlåt men jag avbryter dina ursäkter med en anekdot:
Min kusin hade två barn och ett välbetalt fast kontorsjobb. Hon var trettio och hade alltid drömt om att bli jurist. Hon vädrade sina tankar för omgivningen; ”Det är försent” ”Du har ju ett bra jobb, var nöjd” ”Du har ju barn och är 30 år gammal – DET KOMMER ALDRIG ATT GÅ!!!!”
En dag bestämde hon sig. Hon sade upp sig. Jobbade nätterna igenom på migrationsverket och pluggade heltid i sju år. Under den tiden fick hon ett tredje barn men missade inget av skolan. I dag är hon färdigutbildad med två olika examina och arbetande jurist. Hon är en av mina idoler för det hon gjorde.
”Bara ett år till pensionen!”
Nej, nu är semestern snart slut Sverige. Upp från hängmattorna och gör något. Något annorlunda. Något vågat. Våga ta en chans på det enda livet du har! Det finns ett annat du där ute någonstans – ut och leta!
För nu blir träden gula, himmeln grå och världen vissnar.
Men du – Du har chansen att blomma som aldrig förr!
Bon voyage!
