Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Alexander Karim: Från och med nu bojkottar jag Australien

Alexander Karim bojkottar Australien
1 av 2

Alexander Karim bojkottar Australien

Baker Karim/Privat

Alexander Karim.
2 av 2

Alexander Karim.

Baker Karim

Krönika. Alexander Karim | 01/09/2016 00:00

"Det brinner av ilska i kroppen och allt jag kan säga är Australia, if you can hear this; Go fuck yourself!"

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

(Read the english version of this article here)

Australien är nu och för evigt en plats dit jag aldrig kommer att boka en resa. Jag bojkottar dess produkter och ska sluta dricka dess vin. Australien – du är död för mig.

Vad grundas min nyfunna ilska på? Jag såg just dokumentären ”Flykting, nej tack!” på SVT Play.

Det här är bland det vidrigaste jag sett i HD. Ja, för vi är vana vid att se vidrigheter av den här graden i kornigt svartvitt, eller på sin höjd hackig 8-millimeterfilm från 60 och 70-talen. Inte nu. Inte 2016.

Australiens tillvägagångssätt för att få stopp på flyktingströmmen som kommer, främst från Syrien, är alltså att upprätta ”interneringsläger” (läs: fångläger) på de avlägsna öarna Nauro och Manus. Planen är att skapa levnadsförhållanden som är så vidriga att man hellre åker tillbaka till kriget. Att man hellre tuggar i sig rakblad, skär upp sin hals med ett sönderslaget lysrör, hänger sig i en elsladd, än bor kvar. En situation så vidrig att barn slår sina huvuden mot stenar och skär sig över hela kroppen.

Australien är således den enda platsen på jorden som håller barn inspärrade på obestämd tid. Tänk på det. Jorden har ganska många skeva platser men ingen annan än Australien har kommit på att straffa helt oskyldiga barn i avskräckande syfte.

För att citera Australiens före detta premiärminister, Julia Gillard ”Budskapet är: Ta inte risken. Betala inga smugglare för du får det inte bättre”.

Det här är inget citat taget ur en privat konversation, inspelad med dold kamera. Nej, det här är en premiärminister som med rak rygg står framför kameror och lägger fram Australiens ståndpunkt inför den största flyktingkrisen sedan andra världskriget. Och hennes efterträdare följer i hennes spår.

Jag kan inte hålla tårarna tillbaka. Jag ser spädbarn som inte får den näring de behöver. De har slutat växa. Jag ser de mögliga tält de bor i. Jag ser barn som går runt som levande döda, deras föräldrar har sedan länge insjuknat i någon av de otaliga sjukdomar som härjar i lägret. Inte tillräckligt med mat. Inte tillräckligt med vatten. Ingen möjlighet till lek. Mina ögon väller över när det berättas om den lilla flickan som efter ett år bland kiselsten och stängsel får ett gosedjur och inte ens vet vad hon ska göra med det. Det har hon glömt.

Mina tårar bildar brännande fåror på kinderna när jag hör hur den ena premiärministern efter den andra rättfärdigar sina brott mot Genèvekonventionen genom att gömma sig bakom humanismens fana. ”Det är humant att skrämma bort dem med skräckhistorier från lägren. Annars dör de ju till havs”

Jag borde förvånas men gör det inte längre. Människan är ironiskt nog den omänskligaste varelsen på planeten.

Jag vill avsluta fint. Jag vill hitta en vacker prosa för att förklara hur jag känner men jag kan inte. Jag finner inga snygga formuleringar. Det brinner av ilska i kroppen och allt jag kan säga är Australia, if you can hear this;

Go fuck yourself!

Håller du med?