Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Svenske Hollywood-skådisen: Så vet du att du borde jobba med film

Alexander Karim skriver om hur det är att jobba med film.
1 av 2

Alexander Karim skriver om hur det är att jobba med film.

Baker Karim/TT

Alexander Karim.
2 av 2

Alexander Karim.

Baker Karim

Krönika. Alexander Karim | 30/09/2016 09:31

Alexander Karim: Berätta vem du är så ska jag säga var på inspelningen du hör hemma.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Är du ung? Eller lite äldre för den delen? Letar du efter en arbetsplats där du kan känna dig som hemma? En arbetsplats där du passar in hur du än ser ut, var du än kommer ifrån, vem din pappa än är - Då tror jag att filmbranschen är något för dig.

Jag har spenderat hela mitt vuxna liv, och lite till, på filminspelningar. Jag har haft alla, alltså ALLA jobb man kan ha på set.

Allt från att koka kaffe åt stroppiga skådespelare till chaufför, passare, C-foto, B-foto, A-foto. Jag har varit regiassistent och inspelningsledare. Jag har redigerat, rollbesatt, regisserat, tagit ljud och skådespelat en väldans massa. I kort, jag vet hur det går till när man gör film. Och det kan alla lära sig. Jag är verkligen inget unikum.

Jag har spelat i ett femtiotal filmer och tv-serier och varenda gång förundras jag över hur fantastiskt det är att vara på inspelning. Jag bara älskar det! Och jag önskar att många fler som letar efter yrke skulle ta och provsmaka lite på den cinematiska kakan. Nu kanske ni tänker ”men jag är ju ingen skådespelare, jag skulle aldrig våga eller vilja utsätta mig för något sådant!” Och det behöver du inte.

Jag använder min klassrumsanalogi för att förklara. Vem var du när du gick i skolan?

Var du den tystlåtne tjejen eller killen som mest satt och lyssnade på andras konversationer och observerade? Jamen då är du ju en född ljudtekniker!

Var du den ordningsamma som klädde böckerna i fint papper redan på första dagen och som alltid hade ett välfyllt pennskrin med ett potpurri av olikfärgade pennor och suddgummin? Jamen en skripta är ju precis vad du är! Skriptan är hen som håller reda på allt skådespelarna gör. Tog du en klunk vatten på en viss replik i en tagning så ser skriptan till att du gör det i nästa tagning också. Ordning och reda.

Var du ledaren? Den som alltid bestämde leken och hur den skulle lekas – regissörsmaterial!

Var du voyeuren som inte sa mycket men som ständigt satt och stirrade på alla andra – observerade? En filmfotograf i vardande!

Med skådespelare är det svårare. Du kanske var klassens clown som alltid ville vara i centrum. Eller så var du en svårmodig och mörkklädd diktare. Men du kan också varit sporttjejen eller killen med det fina håret. Vem du än var så var det viktigt för dig att det du ville uttrycka enkelt kunde avläsas av omgivningen. Även om dina signaler var stumma var de nog så talande.

Älskade du syslöjd: Kostymör.

Träslöjd: Scenograf.

Prylgalningen: Rekvisitör.

Var du hen vars alltför verklighetstrogna Halloweensminkning resulterade i arga samtal från föräldrar till skrämda barn? Maskör.

Började du övningsköra som 14-åring och trivs bäst i förarsätet på en bil? Chaufför.

Älskar du att laga mat? Catering.

Är du sladdfantast som kan koppla vad som helst? Elektriker.

Var du den som ständigt var klassrepresentant, var med i elevrådet och tyckte att det var viktigt att elevernas röst blev hörd? En producent!

Jag kan fortsätta – berätta vem du är så ska jag säga var på inspelningen du hör hemma.

Så vad ska man gilla för att jobba med film? Ja, man ska ju gilla film (inte ett måste) att resa, träffa nya människor, uppleva nya saker. Gillar du inte det? Du kanske är folkskygg och helst stannar i en stuga i skogen alldeles ensam – klassisk manusförfattare – SKRIV!

Jag kan inte riktigt säga varför det här blev veckans text. Jag avslutade en inspelning den här veckan och har varit fylld av filmisk eufori och ville bara dela med mig. Som när man äter något riktigt gott och sträcker gaffeln över bordet till sin käresta. Det är för gott för att njuta av ensam. Så det är mitt budskap den här veckan, kära läsare; Här är min gaffel!

Ni bara måste smaka på det här!

Håller du med?