Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
372
reaktioner idag

​Jag glömmer aldrig sista gången jag såg min pappa vid liv

Nyheter24:s Malin Nilsson minns tillbaka på den sista stunden med sin pappa.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Jag brukar se mors och fars dag som kommersiellt jippo. Varför behöver vi en dag om året att anstränga oss för att visa extra omtanke och tacksamhet genom att ge bort presenter – när vi kan visa det varje dag?

Varje dag har vi chansen att ta hand om varandra. Att älska varandra och även om något är fel – att säga det med kärlek, för att få en bättre värld.

Det är inte något alla tänker på. Men varje dag kan vara den sista vi har med varandra.

Jag minns sista samtalet jag hade med min pappa.

Jag berättade att jag hade börjat spela fotboll. Han bad om att bli körd till sjukhuset. Jag var 8 år. Han hade nyss fyllt 40.

Efter en lång väntan i väntrummet fick min pappa hjälp. Läkarna bedömde att hans lunginflammation var så illa att han skulle sövas ner direkt. Det var det sista vi såg av honom, i vaket tillstånd.

Tio dagar senare körde vi över berget i min hemstad, på väg till sjukhuset. Det låter som en klyscha när jag tänker på det. Men när jag blickade ut över staden och såg den lysas upp av gatulampor och sedan såg på min syster så visste vi. Vi hade förlorat honom.

Det må låta naivt, men efter hans bortgång sökte jag honom överallt. Det tog mig tio år att inse att han var borta, på riktigt.

Att det inte var ett trick för att se hur mycket jag skulle sakna honom. Jag trodde jag såg honom i främlingars bilar. Jag tänkte att han hade flytt för ett nytt liv.

Jag trodde att vi någon gång skulle återförenas.

Och ibland kommer jag på mig själv att trots att jag inte tror på Gud så längtar jag till den dagen vi kan ses igen, om det nu finns liv efter döden.

Det har gått 16 år men saknaden, den försvinner aldrig.

Varje år ger min mamma presenter och julklappar till mig och min syster i hans namn.

Vi måste skapa ritualer för att det ska kännas som vanligt, fastän det aldrig kommer bli så igen.

Pappa, du är inte här. Men vi glömmer dig aldrig.

Jag tänker ofta på honom. När jag står inför ett livsval tänker jag på vad han skulle göra, och vad som skulle göra honom stolt. För det är fortfarande viktigt för mig att följa hans fotspår, att göra honom stolt.

Och till er som har en pappa. Uppskatta honom varje dag. Be honom om råd medan han kan. En dag kanske det är för sent.

Läs även Malin Nilssons krönika om att alla borde få skaffa barn – utan en massa tester och Saara Olssons starka text om att inte ha en pappa att fira.

Glöm inte att ladda ner vår app för att få full koll på de senaste nyheterna. Finns på Google Play och App Store.

Uppskattar du din pappa varje dag?

Mer:

Känner du dig ensam i dag? Det var du i går med, så sluta klaga