Den uppseglande konflikten om Dalai lamas efterträdare ställer gamla traditioner mot ett strikt kinesiskt politiskt regelverk. Det finns en risk att det blir en Dalai lama i exil som erkänns av tibetaner och västvärlden – och en annan inne i Tibet som erkänns av Kina och dess allierade.
Efterträdaren kommer att födas i den ”fria världen”, sade Dalai lama i fjol, kort före sin 90-årsdag. Reinkarnationen ska enligt honom utses av Dalai lamas Indienbaserade officiella stiftelse, ett viktigt besked för många tibetaner som hade befarat en framtid utan andlig ledare.
Stiftelsen, Gaden Phodrang Trust, har hävdat att ingen extern politisk part har rätt att blanda sig i reinkarnationsprocessen.
Vill befästa auktoriteten
Kina vill ändå utse en ny Dalai lama som följer kinesiska lagar och förordningar, och hävdar att efterträdaren måste utses inom landets gränser. Planen ses som ett led i en bredare strategi för att befästa auktoriteten i Tibet då en framtida Dalai lama skulle kunna utöva sitt ledarskap mer i linje med den kinesiska statens intressen.
Pekings kontroll över den självstyrande regionen Tibet har hårdnat, och tibetanernas möjligheter att utöva sin religion och kultur har kraftigt begränsats. Dalai lama har anklagat Peking för ett ”kulturellt folkmord” på befolkningen.
— Peking är fortfarande fast i sin egen absurda logik; ett ateistiskt parti som inte tror på tidigare liv och insisterar på att det ensamt kan godkänna reinkarnation, säger Dibyesh Anand, professor i internationella relationer vid University of Westminster i London, till The Diplomat.
Sammanhållande ledare
Dalai lama har i hundratals år varit andlig vägledare och en sammanhållande symbol för Tibets folk. En kontroversiell reinkarnationsprocess skulle kunna spräcka den enande kraften, speciellt i en tid då många yngre tibetaner har växt upp i exil.
Börje Ljunggren, tidigare Pekingambassadör, senior medarbetare på Utrikespolitiska institutet och vid Harvards Asiencenter ser den nuvarande Dalai lama som nästan oersättlig.
— En ny Dalai lama blir svagare, säger han.
Den nuvarande Dalai lama föddes 1935 i nordöstra Tibet. Två år gammal erkändes han som en reinkarnation av den 13:e Dalai lama. Han blev alltså Dalai lama nummer 14 och har arbetat för ickevåld, medkänsla och tibetansk kulturell identitet under kinesiskt styre.
Efter alla år i rollen har han blivit en sammanhållande ledarfigur. När det gäller frågan om en efterträdare är frågan om legitimitet avgörande för tibetanerna.
— Det viktigaste för dem är att han utses på det sätt som hela reinkarnationsprocessen förutsätter så att han blir legitim. Legitimitet kan Peking aldrig åstadkomma, säger Börje Ljunggren.
— Det är en förutsättning för att ha en religiös ställning som är trovärdig. Makt ger inte rätt.
Kandidaterna testas
Arbetet med att utse nästa Dalai lama inleds efter att den nuvarande har gått bort. Efter 49 dagar av sorg inleder Dalai lamas stiftelse sitt arbete för att hitta potentiella efterträdare, som ibland kan vara barn. I arbetet konsulteras orakel, heliga texter, platser och visioner. Hela processen kan ta två till tre år.
De kandidater som hittas utsätts för en rad tester i hopp om att en koppling till den tidigare Dalai lama ska konstateras, skriver den amerikanska tankesmedjan CSIS i en rapport.
När en person har hittats och anses vara Dalai lamas reinkarnation utses den till nästa Dalai lama. Om personen är ung väntar år av religionsstudier. Efterträdaren representeras i så fall under tiden av en annan person.
Geopolitisk fråga
Många andra länder ser med spänning på successionsfrågan som kan komma att påverka de geopolitiska relationerna i området. Indien hamnar i en svår sits eftersom successionen sannolikt sker på indisk mark. Redan i dag är relationen ansträngd, eftersom Indien hyser den tibetanska exilregeringen.
Om Indien stöttar en ny Dalai lama i Indien kan spänningarna med Kina öka ytterligare. Om Indien däremot skulle välja att inte göra det skulle det ses som ett svek mot mängder av buddhister och tibetaner som ser Indien som en andlig tillflyktsort.
Men andra länder kan inte göra mycket för att påverka utvecklingen, säger Börje Ljunggren.
— Till exempel EU kan inte göra så mycket förutom att på olika sätt värna om mänskliga rättigheter och religionsfrihet och tibetanernas ställning. Men det måste samtidigt göras på ett sätt som inte provocerar Peking.
