Tisdag 18 Maj
Stockholm

Experten: "Tyvärr verkar Kinberg Batra ha tränat hårt på sitt pokerface"

1 av 3
2 av 3
3 av 3

Kroppsspråkssexperten Henrik Fexeus menar att Kinberg Batras första hälft av talet lät monont och därmed inte speciellt övertygande.

Kommentera (5)
Kopiera länk
Dela
Läs mer

I kväll var det Anna Kinberg Batras (M) tur att försöka övertyga oss med sitt tal i Almedalen. I onsdags kritiserade jag Ebba Busch Thor (KD) för att under större delen av sitt tal använda en gest som signalerar undertryckt frustration och negativitet. Vad jag inte nämnde då, var att denna gest även var Anna Kindberg Batras favoritverktyg under förra årets Almedalen.

I kväll var därför frågan om vi skulle få se samma uppvisning i återhållen frustration, eller om Kinberg Batra den här gången tänkte ta kontroll över sin kommunikation. Tyvärr gillade Anna Kindberg Batra även i år att ha sina händer stängda framför kroppen precis som tidigare. Därför var det skönt att se att hon åtminstone varierade denna problematiska grundposition för att gestikulera med öppna och inbjudande handflator, även om dessa gester ofta var väldigt diskreta.

Eller, jag tror i alla fall att hon gjorde det. Precis som gårdagens Isabella Lövin (Mp) så flyttar sig nämligen inte Kinberg Batra en tum från sitt podie. Det är synd, för det betyder att det lilla kroppsspråk hon har effektivt skymdes av en vit pulpet.

Det här borde inte vara så svårt att ha koll på - och det är inte några nyheter. Det var över 400 år sedan som Shakespeare konstaterade att alla oratorer håller två tal samtidigt: Det tal vi hör och det tal vi ser. Och det är fortfarande så. Att som politisk talare bara bry sig om det ena av de två talen, det gör man på egen risk.

Men det vi ser är dock mer än bara kroppsspråk. Mycket går att rädda med ett expressivt ansiktsuttryck. Tyvärr verkar Kinberg Batra ha tränat hårt på sitt pokerface. Det enda ansiktsuttryck hon tillåter sig under hela sitt tal är en återkommande höjning av ögonbrynen, vilket mest gör att hon ser lätt förvånad ut. Annars är hon totalt neutral.

Problemet med detta är att när vi hör någon uttrycka en stark känsla, såsom politiker ofta gör, så kontrollerar vi att den känslan även finns i talarens ansikte. Ser vi den inte där, så tror vi inte att det känslomässiga engagemanget är äkta. Kinberg Batra har samma problem med sitt tonfall. Under talets första hälft är det ofta lika monont, och därmed inte speciellt övertygande, som resten av hennes ordlösa kommunikation.

Men sedan händer det faktiskt något. Efter 25 minuter kommer Anna Kinberg Batra äntligen igång. Hennes röst blir intensiv och engagerande och under talets sista 10 minuter låter det inte bara som att hon tror på vad hon säger, utan det låter som att hon faktiskt är djupt engagerad i det hon pratar om. Kroppsspråket pendlar fortfarande mellan försiktigt gestikulerande och återhållen frustration, men rösten blir mer och mer levande. Mot slutet anar vi till och med ett äkta ansiktsuttryck av glädje.

Slutsatsen blir att den talare som kliver av scen klockan 19:40 är den talare som borde ha klivit på 40 minuter tidigare.

Kommentera (5)
Kopiera länk
Dela