Dominanta Josefine: "Om han rör mig utan tillåtelse får han en örfil"

En vanlig fördom om BDSM är att utövare klär sig i läder eller lack, stövlar och en piska i handen. Enligt stereotypen är de dominanta män, och kvinnorna är deras undergivna.

Men verkligheten ser annorlunda ut.

För Nyheter24 berättar 28-åriga Josefine om hur hon hittade sin dominanta läggning och varför utlevnaden är så viktig för henne.

"Första gången jag hörde talas om BDSM var jag 15 år. Jag läste nyfiket om det på ett internetforum och fick en aha-upplevelse.

Vid det tillfället hade jag inte sexdebuterat, och skulle inte göra det förrän jag var 17 år, men det blev ändå någon slags grund till min framtida sexualitet.

Även om jag inte hade vetat vad BDSM var för något när jag väl gjorde det, så tror jag att vaniljsex hade tråkat ut mig väldigt mycket efter ett tag. Kanske så mycket att jag hade gett upp sex helt och hållet.

Jag började med BDSM smått med min dåvarande pojkvän, som jag också sexdebuterade med, och med tiden antog jag den undergivna rollen.

Bildkälla: Shutterstock

Jag tror det lätt bli så om en är tjej: de flesta killar vill vara dominanta och det är ganska normativt att tjejer ska ha den mottagande rollen.

Så här i efterhand förstår jag att jag aldrig var särskilt undergiven i den mån att jag ville göra andra glada och nöjda. Jag var snarare en bottom som ville bli 'utsatt' för saker. 

Ju brutalare, desto bättre. Jag ville bli slagen, utnyttjad och förnedrad.

Det var väldigt mycket självdestruktivitet och självförakt som drev mig till bottom-rollen. Självklart finns det många undergivna tjejer som inte är undergivna och självdestruktiva, men jag var det.

När jag blev äldre och började acceptera mig själv som person, och till och med älska mig själv lite och ta hand om mig, försvann begäret till BDSM. Det var nästan från ena dagen till den andra. Det var den första stora förändringen i min sexualitet.

Under den tiden var jag i ett förhållande med en kille som var oerhört vanilj, och vi hade bra sex ändå, trots frånvaron av BDSM. Jag tänkte att ‘det här funkar rätt bra’ och slutade försöka inkludera utlevnad.

Jag tänkte att min BDSM-utlevnad bara hade varit en fas, något jag vuxit ifrån.

Men för drygt ett halvår sedan blev jag uppvaktad av en kille på en normativ dejtingsajt, där jag utövade min hobby ‘svara underhållande på dåliga raggmejl.' 

Han sa att han var undergiven och ville tjäna en tjej, en domina. Jag hade fått så många mejl av denna sort tidigare men inte svarat.

Den här gången svarade jag, då jag motvilligt blev nyfiken.

Jag hade fortfarande ett monogamt förhållande med vaniljkillen då, så det var aldrig snack om konventionellt sex. Han var ändå främst ute efter det psykiska samspelet.

En dörr som jag tidigare vägrat låsa upp, hade öppnats.

Bildkälla: Shutterstock

Jag ville ha allt, men fick bara hälften av varje, och de kunde inte fogas ihop till en helhet.

Kort senare tog det slut med mig och vaniljkillen. Jag var förkrossad, men kände samtidigt frihet. Nu var jag inte låst i en relation, utan kunde göra det jag kände för.

För mig är BDSM inte ‘en krydda i sexlivet’, utan mer en livsstil, varför det då är ännu viktigare att personen jag lever ut med känns rätt.

När jag väl har utlevnad med någon som känns rätt så blir jag rusig, och hel. 

För mig är det viktigaste inte vad vi gör, utan maktförskjutningen och dynamiken i relationen.

Jag tar mig in i personens huvud, får den att göra som jag vill, öppnar upp lås efter lås. Personen vet att dennes plats är vid mina fötter, och den vill vara där.

När den kommer hem till mig så måste den klä av sig alla kläder och väntar på knä, vänd mot ytterdörren, i väntan på att jag kommer fram och trär på ett läderhalsband runt dennes hals, ett bevis på att jag äger honom.

Bildkälla: Pixabay

När vi äter middag så sitter den inte vid bordet, utan på en kudde nedanför mig, med en pall som bord. Den passar upp på mig och ser till att jag blir serverad först, och väntar på att jag ger den tillåtelse att börja äta.

Och nej, jag ser inte piskrapp som riktiga straff: det är snarare ‘funishment’.

Jag brukar roa mig med att förhöra personen om det ena och det andra, i syfte att få den att känna skam. De kan tycka att det är pinsamt, och väldigt upphetsande, att sätta ord på sina innersta känslor och önskningar. 

Min undergivne, som jag gärna kallar valp, får inte röra mig utan tillåtelse. Det är för mig väldigt upphetsande att se att han inte vill något annat än att röra vid mig, men gör ändå inte det eftersom han vet att han inte får. 

Skulle han göra det ändå blir han örfilad, eller värre. Ibland löser det sig automatiskt genom att jag binder upp valpen till orörlighet och tar för mig på olika sätt. Ibland teasar jag, eftersom det som sagt är så upphetsande att se honom nästan gråta av frustration, ibland tar jag för mig genom face sitting och att rida.

Egentligen är det helt hopplöst att vara dominant kvinna och hänga på exempelvis Darkside. De flesta mejlen jag får är av copypaste-natur, och merparten av männen vill bara få en rad fantasier uppfyllda, troligen skapade av porrvärlden.

Något som verkar förfölja dessa män är stereotypen av dominor: en kvinna med svarta lackkläder och höga stövlar som äter praliner på en divan och burar in slavar efter att ha piskat de blodiga.

Det finns såklart sådana också, men de flesta dominor är som jag: ganska vanliga kvinnor med vanliga jobb som bor i lägenhet och inte en dungeon. Vi tycker bara att det är naturligt att ta ledningen i ett förhållande, och vill göra det med rätt person/-er.

Det finns de som ser oss dominanta som sexuella rovdjur, att vi tvingar oss på folk som inte vill ha utlevnad. Men då är det ju inte BDSM, utan sexuellt övergrepp. Utan kommunikation, samtycke och säkerhetstänk så är det enligt mig inte BDSM.

Jag har alltid haft en dominant personlighet, många säger att jag ger ett nästan skrämmande intryck. Det är ingenting jag brukar reflektera över, jag är ju bara jag.

Jag är inte rädd för att ta plats, ryta ifrån, ta kontrollen, leda och försvara. Samtidigt vill jag gärna ta hand om andra och jag tror att det, kombinerat med en stor portion kreativitet och kåthet, gör att det faller sig naturligt och upphetsande att vara dominant.

Det gör mig lycklig att ha en undergiven valp som är glad och tacksam över att jag vill fostra den.

Bildkälla: Shutterstock

För mig finns det något vackert och sårbart i att en person vill hänge sig åt mig och vara under mig kontroll, men också under mitt beskydd. Att ha någon som min sexslav, och veta att han inte vill vara något hellre. Att få kyssa denne på pannan och säga vilken duktig valp den är."

Nyheter24 har tidigare pratat med Charlotta Carlström som har skrivit en avhandling om ämnet, och beskriver BDSM som en religion.

Se även: Doctor Splendid har byggt om sin lägenhet till gynmottagning – träffar kvinnor för intima sexlekar.