Amnesty: Starka bevis för israeliska krigsbrott

Ziyad Hamad kände till sist igen ett par byxor.

Han och många andra människor hade vallfärdat till ett av Gazas bårhus den 11 oktober och där försökt få syn på någon bekant detalj, i högar av oigenkännliga mänskliga kvarlevor.

Dagen före hade hans son Imad gått till den stimmiga marknadsplatsen i flyktinglägret Jabaliyya för att köpa bröd och madrasser. Familjen är en av tusentals som har lämnat sina hem efter krigsutbrottet och sökt skydd i en av FN:s skolor.

Marknaden var av den anledningen mer livlig än vanligt när den plötsligt anfölls från luften. Flera höghus raserades och minst 69 personer dödades, enligt Amnesty Internationals undersökningar. Och när Ziyad Hamad började leta efter sin son hamnade han på bårhuset.

"Kropparna var brända. Jag vågade inte titta. Jag varken ville eller vågade se Imads ansikte. Kropparna låg utspridda på golvet. Alla letade efter sina barn i dessa höger med kroppar. Det var genom min sons byxor jag kände igen honom", säger han i människorättsorganisationens granskning av fem israeliska anfall som alla kan vara krigsförbrytelser.

Dubbla fördömanden

Israels bombningar av tätbefolkade Gazaremsan inleddes som svar på Hamas noga planerade och fasaväckande terrorattacker mot Israel den 7 oktober. Den terrorstämplade rörelsens milismän begick uppenbara krigsbrott när de massakrerade människor i kibbutzer och på en musikfestival. Minst 1 400, varav merparten civila, dödades i attackerna och över 200 personer togs som gisslan.

Amnesty International fördömer med kraft Hamas krigsbrott, understryker svenska Amnestys generalsekreterare Anna Johansson.

För även i de blodigaste konflikter finns regler som det internationella samfundet har enats om. De inblandade parterna ska i möjligaste mån undvika att anfalla civila personer eller mål.

— Och det kan man inte bortse ifrån för att Hamas, i det här fallet, har varit oerhört brutala i sitt sätt att angripa civila, säger Johansson.

I Israels efterföljande anfall, med det uttalade syftet att slå ut Hamas, har 6 500 människor dödats, enligt de Hamaskontrollerade myndigheterna i Gaza. Även där har merparten varit civila.

Överlevare vittnar om att de inte blev varnade inför de anfall som Amnesty granskat. Människorättsorganisationen finner inte heller bevis för att de målen var militärt motiverade, som den israeliska militären hävdar. Det handlar om bostadshus, ett etablerat flyktingläger och en marknad fylld med folk.

"Ingenstans att ta vägen"

— I flera fall vet vi att Israel har gjort försök att minimera skador genom att ringa, skicka sms eller släppa flygblad för att varna. Men vi menar att det inte har gjorts tillräckligt tidigt och det finns situationer där personer har evakuerat bostadsområden och sedan har attackerna riktats mot de platser där de har sökt skydd, säger Anna Johansson.

— Det som är fallet i Gaza är att folk inte har någonstans att ta vägen, så de här varningarna blir verkningslösa. Var ska de ta vägen när de inte kan fly? Då går det inte att säga att man vidtar alla möjliga försiktighetsåtgärder.

Vid en attack, där ett flervåningshus bombades, har Amnesty funnit att en person som är medlem i Hamas bor eller har bott i huset. Personen var inte hemma, men 40 andra civila grannar dödades.

Det är inte proportionerligt, anför Anna Johansson. Proportionalitet är ett nyckelord i krigets lagar – våldet och dess konsekvenser måste sättas i relation till dess militära betydelse.

Ifrågasätter Billström

Sveriges utrikesminister Tobias Billström (M) sade i måndags att Israel har rätt att försvara sig och att landets svar på Hamas attacker "har varit proportionerligt". Amnestychefen Anna Johansson invänder:

— Jag menar ju att den här granskningen visar att det inte är proportionerligt, att Israel inte har gjort sitt yttersta för att undvika att skada och döda civila, utan tvärtom riktar attacker mot helt civila mål.