Kända vargbarn genom tiderna

Vargbarn, eller Feralchildren på engelska, är människor som levt tillsammans med djur utan kontakt med människor. Genom alla tider har de väckt en enorm fascination hos människan. Men de har även fungerat som inspiration till en erkänd vetenskaplig hypotes: "Hypotesen om den kritiska perioden".

Lingvisten Eric Lennebergs hypotes från 1967 säger ungefär att det finns en kritisk period för språkinlärning och om barnet inte lärt sig sitt språk innan denna period så kommer barnet aldrig att fullt ut behärska språket. Detta bekräftar alltså vargbarnen.

Vargbarn utan känslor

Amala och Kamala hittades i Indien på 20-talet av missionären J.A.L. Singh och är ett av de mest intressanta fallen någonsin.

Amala var ungefär 1,5 år och Kamala ungefär 8 när de hittades i ett vargbo. När missionären tog med dem till ett barnhem som han drev tillsammans med sin fru visade det sig att barnen var utan känslor.

De skydde människors sällskap, visade ingen nyfikenhet, sorg eller glädje. Efter ett år drabbades de av dysenteri (akut tarminflammation) och Amala dog. Detta tog hårt på Kamala som just hade börjat göra framsteg och avvänjas från sina vargvanor.

I åtta år levde hon på barnhemmet innan hon avled en natt i november 1929. Hon lärde sig aldrig att prata.

Levde i hönsbur i åtta år

Isabel Quaresma hittades i januari 1980 i Tabua, Portugal och hon hade då spenderat åtta av sina nio år i en hönsbur.

Märkligt nog hade grannarna, som var fullt medvetna om att flickan levde tillsammans med hönsen, inte brytt sig. De förklarade senare att de inte ville blanda sig i "familjeangelägenheter".

Flickan betedde sig som en höna och kunde inte prata. Efter 18 år hade inga framsteg gjorts. Man uppskattade hennes mentala ålder till cirka två år.

Sprang på alla fyra och skällde som en hund

Och slutligen. Hundtjejen Oxana Malaya som lämnades utomhus av sin alkoholiserade pappa när hon var tre år. Malaya kröp in i ett hundbo där det var varmt och skönt. Här levde hon i hela fem år och åt den mat som slängdes in till hundarna.

Till slut glömde hon bort hur det var att vara människa och blev en i flocken.

När hon hittades, 1991, åtta år gammal sprang hon runt på alla fyra och skällde som en hund.

15 år senare begav sig barnpsykologen och vargbarnsexperten Lyn Fry till Ukraina. Filmen nedan är en del av Frys studie. Efter en serie tester kunde Fry konstatera att Oxana hade en mental kapacitet som en sexåring.

Genom en tolk berättade Oxana att hennes mamma och pappa "glömde bort mig totalt".

– De grälade och bråkade jämt, sa hon.

Hennes mor brukade också slå henne och ibland kissade hon på sig av ren rädsla. Hon berättade att hon fortfarande springer in i skogen när hon är upprörd.

Hundtjejen Oxana Malaya:

Skrivet av: