Ayman Jaber kallar byn där han växte upp för sin "habibti", sin älskade. Den i dag 45-årige flygteknikern kommer ihåg hur han brukade träffa sin barndomskärlek nära en släktings hus.
— Jag brukade vänta på henne där för att få träffa henne, minns han med ett leende.
— Halva byn visste om det.
Men i dag finns inte mycket av byn kvar. Många andra samhällen i gränsområdet där Hizbollah enligt Israel har tunnelsystem har också ödelagts.
Familjen flyttade in
När gränsstriderna började i fjol bodde Ayman i Aramoun, söder om huvudstaden Beirut. Resten av familjen evakuerades från Mhaibib. Några av dem flydde till Syrien. Pappan och de två systrarna Zeinab och Fatima flyttade in hos Ayman.
I vardagsrummet dricker syskonen arabiskt kaffe medan deras far röker. Zeinab säger att det krossar hennes hjärta att se sin far.
— Han är 70 år, skör och har väntat i över ett år på att återvända till Mhaibib, säger Zeinab.
— Han lämnade sina fem kor där. Han frågar om och om igen om jag tror att de fortfarande lever.
I den sammansvetsade byn med runt 70 gamla stenhus vid trånga gator odlades tobak, vete, oliver och grönsaken molokhia. Förutom tiotals byggnader förintades även en begravningsplats där många generationer av familjemedlemmar var begravda.
Den skola där systrarna gick i närliggande Mays al-Jabal har förstörts i attacker. Zeinab jobbade på ett apotek i Blida inte långt därifrån. Även det har jämnats med marken.
— Jag tillhör ingen politisk grupp. Varför måste mitt hem, mitt liv, tas ifrån mig? frågar sig Zeinab.
"Borta på ett ögonblick"
Hon säger att hon inte kan förmå sig att titta på en video på explosionerna som fått spridning.
— När min bror spelade den sprang jag ut från rummet, säger hon.
För att bearbeta det som händer blundar Fatima och tänker sig tillbaka till byn. Hon ser framför sig sin mammas blommor och hur solen går ned över familjens sammankomster på uteplatsen.
Huset hade de byggt ut under många år.
— Och det var borta på ett ögonblick, säger Fatima.
Familjen flydde även från byn under kriget mot Israel 2006. När de kom hem igen var huset vandaliserat men fanns i alla fall kvar.
Den här gången finns inget hem att återvända till. Till och med en japansk mispel som familjen planterat vid huset är borta.
— När det här kriget tar slut åker vi tillbaka, säger Ayman.
— Vi sätter upp tält om vi måste och stannar tills vi har byggt upp husen.
