Rysslands dopade krigsmaskin överhettas
Ukraina är hårt pressat – men klockan tickar även för Ryssland. Det brinnande invasionskriget är dyrt och Kremls krigsekonomi fortsätter att blåsa upp en stor inflationsballong. När luften börjar gå ur vill ingen säga rakt ut vad det beror på.
Gillar du artikeln?
Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få fler artiklar som denna direkt i din inkorg - helt kostnadsfritt.
Stagflation – som ord en sammansättning av stagnation och inflation – är ett tillstånd där inflationen stiger samtidigt som tillväxten är svag och arbetslösheten hög.
I en normal konjunkturcykel är det inte tänkt att dessa saker ska ske samtidigt. I lågkonjunktur är arbetslösheten i regel hög och inflationen låg och i högkonjunktur tvärtom.
Tidigare ansågs detta tillstånd vara omöjligt att uppnå, då vedertagna nationalekonomiska modeller byggde på en balansgång där arbetslöshet vägde mot inflationsmål. Men kriser i världsekonomin, som oljekrisen på 1970-talet, orsakade stagflation och ställde den vetenskapen på ända.
I normala fall tar en centralbank till sitt främsta verktyg, höjningar av styrräntan, för att möta en inflation som stiger mer än väntat. Men en sådan åtgärd går ut över tillväxten – medan åtgärder för att få i gång tillväxt i regel förvärrar inflationen. Det gör stagflationen särskilt svår att hantera och det finns ingen utbredd sanning om hur det bäst låter sig göras.
Den redan försvagade ryska rubeln dök ytterligare i värde i veckan. Den redan höga inflationen antas fortsätta stiga.
Centralbanken har höjt styrräntan flera gånger om, senast till 21 procent, och utesluter inte fler höjningar i närtid. Men hittills har de inte gett önskad effekt.
När storbanken VTB:s vd Andrej Kostin beklagade sig över läget i tv för några veckor sedan befarade han att styrräntan kommer att nå 25 procent under nästa år. Han vände sig, liksom andra högdjur som vädrar missnöje, mot centralbankens mångåriga chef Elvira Nabiullina:
— Ja, allt kan hända. När kvinnor får bestämma så är det mesta möjligt.
Tillväxten har börjat bromsa in. När Elvira Nabiullina framträdde i statsduman i Moskva förra veckan sade hon sig se en ljusning nästa år – förutsatt att det inte kommer fler "externa chockfaktorer".
Dopad militärsektor
Centralbankschefen säger sig bekämpa en "kronisk inflationssjuka". Hon talar om symptomen, men mindre om orsaken.
När Rysslands storskaliga invasion av Ukraina till en början misslyckades ställde Kreml om mot en regelrätt krigsekonomi. Mångmiljardanslag har förts till militären, vapenindustrin och säkerhetsväsendet – vilket har skruvat upp tillväxttakten, höjt löner och skapat massvis av arbetstillfällen.
Vladimir Putin skryter om sitt lands motståndskraft. Men den militära ruljangsen bedöms vara helt avgörande för Rysslands tillväxt – dopad med kortsiktiga investeringar. De jobbtillfällen som skapas är kopplade till militären, medan alla andra sektorer saknar arbetskraft.
Mer pengar pumpas in. I nästa års budget går en tredjedel av pengarna till militären och med andra säkerhetsutgifter bedöms det närma sig 40 procent. Välfärd och sociala åtaganden får en väsentligt mindre del av kakan.
Spenderar sparkassa
Kreml har spenderat större delen av landets väldiga reservfond. Det hålls redan som sannolikt att de ryska myndigheterna tonar ned inflationshotet med putsade siffror.
Rysslands export av gas och olja ger fortsatt stora intäkter, men centralbankens åtgärder ses av analytiker som ett larm om att krigsekonomin inte kan fortsätta hur länge som helst. Det talas om risk för stagflation, vilket lär kräva än strängare åtgärder. Men:
"Att skära ned på finansieringen av kriget och försvarssektorn är politiskt otänkbart i Ryssland för närvarande. Bara att erkänna att kriget och sanktionerna utlöste den här cykeln med överhettning och tillbakagång är omöjligt", skriver två ryska exilanalytiker på den oberoende nyhetssajten The Bell.
