De senaste dagarnas demonstrationer i Georgien är de största på många år, konstaterar Jakob Hedenskog, analytiker vid Centrum för östeuropeiska studier på Utrikespolitiska institutet (UI).
Han drar paralleller till Majdan i Ukraina 2014, då en omfattande folklig resning ledde till den Rysslandsvänlige presidenten Viktor Janukovytjs fall.
— Andra vill tona ner den liknelsen, för det som blev följden av Euromajdanrevolutionen var också Rysslands annektering av Krim och intåget i östra Ukraina. Så det är inte enbart en positiv parallell.
Spricka i regeringen
De kommande dagarna bedöms bli avgörande för Georgien. Jakob Hedenskog ser fyra möjliga scenarier – det mest våldsamma är att regeringen slår ner så brutalt mot demonstranterna att de ger upp.
Ett annat är en kompromiss mellan regeringen och demonstranterna, men i det djupt polariserade Georgien är det osannolikt, enligt Hedenskog.
Det tredje scenariot är att protestvågen växer sig så stark att den leder till en växande politisk spricka och därefter att regeringen kollapsar. I helgen meddelade den västvänliga presidenten Salomé Zourabichvili, som dock främst sitter på ceremoniell makt, att hon inte tänker avgå när hennes mandatperiod löper ut senare i december.
Ryskt ingripande?
Flera ambassadörer och andra tjänstemän har de senaste dagarna sagt upp sig i protest.
— Man kan tänka sig att den tendens till sprickbildning som vi ser inom eliten växer – och att regimen därmed utmanas på allvar, säger Jakob Hedenskog.
Det fjärde scenariot är möjligen det mest oroväckande. Regeringspartiet Georgisk dröm har de senaste åren anklagats för att i allt högre grad agera marionetter åt Ryssland och regimen i Moskva tros mån om att hålla kvar sina vänner vid makten i Tbilisi.
— Någon form av utländsk intervention är inte otänkbar – det vill säga att Ryssland skulle gripa in, säger Hedenskog.
— Jag har svårt att se att Ryssland stillatigande skulle se på när en regim som kommit att bli så anpassningsbar till Ryssland som den i Georgien störtas.
