I 470 dagar bad Eitan Gonen sin dotter i ändlösa intervjuer: "Håll dig vid liv". Om hon hörde honom hade han ingen aning om. Ändå avslutade han varje intervju med samma hoppfulla fras: "Romi kommer hem vid liv."
När dottern släpptes den 19 januari fick pappan sitt svar: hon hade hört honom.
— Hon sade: "Pappa, jag kom hem vid liv". Nu vet jag att mina intervjuer gav Romi mycket styrka och hopp, något att hålla fast vid.
24-åriga Romi Gonen var en av tre gisslan att släppas från Hamas samma dag som den pågående vapenvilan trädde i kraft. Efter 471 dagar i Gaza, många av dem under jord, är vägen framåt lång och svår.
— Rehabiliteringen har bara börjat, säger Eitan Gonen.
Gömde sig i buskar
Mycket är fortfarande ovisst om tiden i Gaza – familjen vill inte pressa henne att prata om sina upplevelser. I stället försöker de ge dottern kontroll, låta henne bestämma takten och låta allt ta den tid det tar.
Som många av de 250 israeler som togs gisslan under Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023, vilket blev krigets tändande gnista, kidnappades Romi Gonen från musikfestivalen Nova.
Den morgonen pratade hennes mamma och syster med henne i telefon oavbrutet i nästan fem timmar. Romi berättade att hon försökte gömma sig i buskarna eftersom vägarna blockerats av övergivna bilar. Sedan bröts kontakten.
I nästan två månader visste inte familjen om dottern levde eller ej. Först när andra gisslan släpptes under en kort vapenvila i november fick de veta att Romi var fången i Gaza, berättar pappan.
Pratat arabiska hemma
Eitan Gonen prisar dotterns styrka och smarthet. Hon överlevde så många månader delvis genom sin beslutsamhet att lära sig arabiska, säger han.
— Människor gör vad som helst för att överleva. Vad som helst. Eftersom terroristerna inte pratade något annat språk än arabiska så hade hon inget annat val än att lära sig det, för att kunna kommunicera med dem.
Flera gånger sedan frigivningen har Romi till synes omedvetet pratat arabiska där hemma. Av ren vana, antar pappan.
Under lördagen släpptes ytterligare tre ur gisslan. Eitan Gonen jobbar fortfarande för att sätta press på regeringen och få resterande frisläppta. Men framför allt fokuserar han på att tillbringa tid med sin dotter.
— Jag njuter så mycket av att vara hos henne, även om vi bara sitter tysta. Att röra vid henne, krama henne, betrakta henne. Jag har saknat det så mycket.
