Maysaa al-Khodary var stolt över hemmet som familjen renoverat och inrett. Särskilt över sönerna Saeed, Yazeed och Omars sovrum: ett fint skrivbord, leksaker överallt, sängar med överkast med Blixten McQueen. Ett tryggt barnrum i ett lyckligt hem.
Dagarna efter krigsutbrottet 2023 tvingades familjen fly. De ställde fram mat till katten, nog för fem dagar.
Nu är skrivbordet ved. Lägenheten bombades av Israel under tiden de bodde i ett tält i al-Mawasi i södra Gaza. I det trånga flyktinglägret tappade barnen vikt och minstingen Omar fick blåsor och eksem, så när det blev vapenvila i januari vände de norrut, hemåt.
Konserver och ris
Ur resterna av familjens hem plockade de det som gick att rädda.
— Vet du hur jag lagar mat nu? Över eld, med möbler från mitt hus som ved. Det finns ingen elektricitet. Häromdagen eldade jag upp bitarna av skrivbordet där mina barn brukade göra läxor. Så jag lagar mat och jag gråter.
Familjen tillhör inte de som har det allra värst. Både Maysaa al-Khodary och hennes man har jobb och ibland får de pengar från vänner utomlands. I Gaza stad hyr de en lägenhet för 500 dollar i månaden. Men maten blir spartansk, ett hopkok av vad som finns för dagen. Konserver, ris och linser – aldrig mjölk, kött, grönsaker eller frukt. Ibland får barnen nog och vägrar äta.
— Men de kommer tillbaka när de inser att det inte finns något annat.
— Det sägs att Israel släpper in mat nu, men jag har inte sett någon. Ingen jag känner har fått något.
Ruttet mjöl
Allt är extremt dyrt. Häromveckan sålde Maysaa al-Khodary sitt armband för att kunna köpa 25 kilo mjöl – för 400 dollar. När hon öppnade säcken var mjölet ruttet, kryllande av insekter.
Yngste sonen är 3,5 år gammal och har levt nästan halva sitt liv i brinnande krig. När mamman kom över en bit choklad smakade han – och kastade bort den. Han vet inte vad choklad eller sötsaker är; knappt ens vad frukt är.
— I al-Mawasi köpte jag bananer en gång. Omar hade aldrig sett det förut, så han försökte äta den med skalet på.
— Jag skrattade, men innerst inne ville jag bara gråta. Det här är inte det liv jag vill ge mina barn.
Förlorat många
För några veckor sedan tog hon med pojkarna och köpte det enda de verkligen vill ha: glass. Det var galet dyrt, säger hon. Men hon plågades av tanken på att det skulle bli som för många andra – att barnen dör och att hon nekat dem deras sista önskan.
Tankarna på döden är ständigt närvarande. Maysaa al-Khodary har förlorat så många. Kusiner, vänner, kollegor.
— Du skapar alla dessa relationer och sedan... Ena dagen äter vi frukost ihop och nästa är de inte längre där.
Området familjen bor i är föremål för en evakueringsorder, en sådan som brukar följas av israeliska bomber.
— Men vi stannar. Vi har ingenstans att ta vägen.
