Fredag, Khan Yunis. Nio små kroppar dras fram efter en israelisk attack. Yahya, Rakan, Raslan, Gebran, Eve, Rival, Sayden, Luqman och Sidra.
Av de tio syskonen al-Najjar, barn till läkarparet Hamdi och Alaa al-Najjar, överlever bara elvaårige Adam. Mamma Alaa kollapsar när kvarlevorna efter barnen hon burit anländer till Nassersjukhuset, där hon arbetar.
— Vi kunde inte identifiera dem; de var alla brända. En fasansfull syn, omöjlig att bära. Vad hade barnen gjort fel? frågar sig släktingen Ali al-Najjar i en intervju med qatariska Al-Araby Al-Jadeed.
Flyr inferno
Måndag, Gaza stad. Israeliska bomber sätter en skola med flyktingar i brand. 18 barn dödas, många av dem i sömnen. Filmen på femåriga Ward al-Shaykh Khalil som flyr lågorna – en liten, mörk silhuett mot ett rasande inferno – sprids världen över.
— Min systers sandal, säger hon efteråt till australiska ABC och pekar i bråten: blå plast smyckad med stjärnor och en glad regnbåge.
Ward är nästan ensam nu. Hennes mamma och fem syskon fastnade i eldhavet; pappan och en bror vårdas för kritiska skador.
”Hur många fler?”
Barnen al-Najjar och al-Shaykh sällar sig till en lång, hemsk lista, konstaterar FN:s barnfond Unicef.
Gazakrigets pris betalas av dem, konstaterar Edouard Beigbeder, regionchef för Unicef, i ett uttalande:
”Hur många fler döda flickor och pojkar krävs? Vilken nivå av skräck måste livesändas innan det internationella samfundet fullt ut träder in, använder sitt inflytande och vidtar djärva, avgörande åtgärder?”
”Pallywood”
I Israel försöker medier hitta sätt att kasta tvivel över grymheterna, lyder en analys i Haaretz: ”Oförmögna att rättfärdiga sin militärs dödande av barn ägnar sig israeler åt djup förnekelse.”
Enligt tidningen har den så kallade ”Pallywoodkonspirationen”, grundlösa påståenden om att bilderna från Gaza är iscensatta, att offren bara är sminkade som döda, fått fäste.
— Vi har redan förlorat förmågan att tro eller tänka mänskligt, sade Tom Divon, sociala medier-forskare vid Hebrew University i Jerusalem, till tidningen i december.
