Både Israel och Iran väntas fortsätta nattens historiska eskalering med nya attacker. Att slå ut Irans kärnenergiprogram – vilket beskrivs vara Israels mål, tros kräva fler attacker från Israel.
Omfattande iranska anfall med ballistiska robotar och drönare väntas ske mer eller mindre omgående. Iran uppges ha rustat upp förrådet med ballistiska robotar sedan förra årets projektilregn mot Israel. Bara några timmar efter Israels nattliga attacker avfyrades över 100 iranska drönare.
Det finns dock en möjlighet att Israel föregått Irans sedan tidigare förberedda svarsattack genom att slå mot Irans robotlager under natten.
Terrorhandlingar
Iran har sedan tidigare sagt att amerikanska mål i regionen kan bli föremål för attacker – vilket troligtvis är anledningen till att USA:s president Donald Trump tog hem icke-nödvändig amerikansk personal i området redan före Israels anfall.
Iran har visserligen en konventionell militär men det är Revolutionsgardet, vars ledare Hossein Salami dödades av Israel under natten, som har störst makt i landet och bland allierade i regionen. Revolutionsgardet är specialiserat på asymmetrisk krigföring och det finns risk för terrorhandlingar mot israeliska och judiska mål på andra håll i världen än enbart Mellanöstern.
Iran tros också kunna slå till mot sjöfarten i området, till exempel genom allierade Huthirörelsen i Jemen som de senaste åren attackerat fartyg i Röda havet.
Den senaste tiden har Irans relation med ärkefienden Saudiarabien börjat värmas upp något. Vissa bedömare tror dock att Iran trots det kan slå till mot oljeanläggningar i Saudiarabien, för att förstöra för USA och störa världsekonomin.
Försvagat inflytande
Trots att Irans militära inflytande i Mellanöstern är kraftigt försvagat efter Israels flerfrontskrig mot flera av dess allierade, så är landet Israels största och mest beväpnade fiende – och har lovat att slå till hårt.
Samtidigt finns det en oro för att den hårdföra regimen i Teheran, som fått allt mer motstånd från den egna befolkningen på senare år, kan se ett krig som en möjlighet att samla iranierna.
Så var fallet när det islamistiska styret formades efter revolutionen 1979, då det blodiga kriget mot Irak som följde åren därefter lyckades mobilisera den redan då kritiska befolkningen till motstånd mot en annan fiende än det egna ledarskapet.
