De senaste nätterna har hon bara sovit några timmar. Tankarna maler. Nour vet hur det är i al-Mawasi, den så kallade humanitära zon dit Israel planerar att tvångsförflytta Gaza stads runt en miljon invånare. Sist tappade hennes barn i vikt, ett av dem fick hudutslag.
— Det är inte humanitärt. Hur ska jag klara av det igen? Att bo i ett tält utan vatten, medicin, utan toalett och tvättmöjligheter?
Men hellre bo i tält än dö.
— När israelerna säger att de ska göra något så gör de det, konstaterar Nour.
Hon heter egentligen något annat och TT känner till hennes identitet, men har anonymiserat henne av säkerhetsskäl.
Säljer sista smycket
Bomberna faller allt närmre nu. Fönstren var redan trasiga så hon hade lagat dem med nylon, men häromdagen blev tryckvågen så stark att glasrutorna krossades.
— Häromdagen attackerade de ett tält nära vårt hus. Jag hörde gråten, folk som ropade på hjälp. Jag gjorde ingenting. Varför gjorde jag inget? Jag vet inte. Jag känner mig bara hjälplös.
Beslutet är taget. Har Israel inte godkänt det förslag till vapenvila som ligger på förhandlingsbordet senast på lördag, säljer hon sitt sista smycke och flyr med barnen. Men maken tvekar. Han är orolig för sina föräldrar och andra släktingar, gamla och sjuka, som inte klarar av att gå till fots.
— Jag försöker övertala honom. Den här gången kommer de inte att lämna någon vid liv i Gaza stad.
”Hatar Hamas”
För de tre sönerna blir till synes triviala saker livsviktiga. Mellanbarnet, som är i tioårsåldern, började gråta när han insåg att han bara skulle få ta med sig två tröjor till al-Mawasi – att hela hans liv ska packas ner i en liten ryggsäck och bäras till fots.
— De äger åtminstone inga leksaker som de måste lämna, konstaterar Nour.
Varje dag – vissa dagar varje timme – frågar barnen när de kan lämna Gaza.
— Öppnas gränsen är jag den första att lämna. Ärligt talat har jag ingen ork kvar. Vi klarar inte det här längre.
För Hamas har hon inget till övers. Vänner som tidigare stöttade islamiststyret känner likadant. Det har skett ett tydligt skifte, säger hon.
— Jag hatar Hamas. Jag hatar Fatah, jag hatar alla palestinska fraktioner. Jag är en bara människa som vill leva i fred.
