I en by i Uganda som Dominique Hyde besökte nyligen har flyktingarna blivit fem-sex gånger fler än de fasta invånarna. Och när det internationella biståndet har kapats får de mycket mindre hjälp.
Vård och skola har dragits in. Mindre mat delas ut. Barn ger sig ut på gatorna för att hitta något att äta och blir utsatta för än värre saker, berättar Hyde, som är chef för flyktingorganet UNHCR:s kontakter utåt och samlar stöd för dess insatser.
Missa inget viktigt, följ oss på Google— Jag träffade en flicka, 11 år gammal och gravid. Man ska inte vara gravid som 11-åring. Det innebär att du kommer att behöva ett kejsarsnitt, men det finns inget system för det, säger Hyde, som befarar att flickan inte har överlevt.
Fler än elva miljoner människor har drivits från sina hem av det brinnande kriget i Sudan. Flera miljoner har lämnat landet och många hamnar då i pyrande Sydsudan där det redan råder humanitär kris.
”Bodde under presenning”
Många fortsätter söderut till Uganda, som redan hyser två miljoner flyktingar. Där har ett mål varit att flyktingar snabbt ska integreras i samhället och kunna bidra. Men när Sudankriget har trappats upp och biståndet kapats lämnas många vind för våg.
— Vi kan helt enkelt inte möta behoven längre, säger Dominique Hyde.
Hyde berättar om en tidigare FN-kollega i Södra Darfur, vars fru flydde med barnen och tog bilen till Ugandas huvudstad Kampala. Där kunde hon till en början hyra en lägenhet och placera barnen i skola, men någon hjälp vidare fanns inte att få.
— När jag träffade henne fyra månader senare så bodde hon under en presenning, säger Hyde.
Hur hållbart är läget för länder som Uganda och Tchad?
— Det är frågan. Vi ser en stor spänning hos regeringar i länder som Uganda, Tchad och Sydsudan. De som har hållit sina gränser öppna, men som inte längre ser det stöd som vi tidigare har kunnat ge både till flyktingar och till värdbefolkningar som ofta är lika fattiga som de som korsar gränsen.
Växande tältläger
Många sudaneser som korsar gränsen till Sydsudan får sova ut för första gången på länge, berättar Charlotte Hallqvist, talesperson vid UNHCR:s nordiska kontor, som nyligen var där.
De kommer till växande tältläger, men vart de ska ta vägen därifrån är mer oklart. Transporter längre in i landet har prioriterats bort. En del vänder tillbaka till krigets Sudan. En del söker sig norrut – fler sudaneser kommer till Grekland i båtar.
— Och det är ju det som händer när folk inte får den nödhjälp de behöver på de platser de först flyr till, säger Hallqvist.
.jpg)
.jpg)
