Att USA gripit Venezuelas ledare Nicolás Maduro utlöser fördömanden i regimtrogna medier i Iran. I gengäld väcker räden hopp bland de demonstranter som sedan någon vecka tillbaka startat en ny protestvåg mot det iranska islamiststyret.
Men den oberoende Mellanösternanalytikern Alexander Atarodi konstaterar att motståndet i Iran pågått länge och har många orsaker.
Klicka här för att följa oss på Google— Det som ligger i grunden där är en kombination av de misslyckanden som Iran har genomgått senaste två åren, inte minst kriget mot Israel som var förödande.
Kriget visade
Även Erika Holmquist vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) framhåller kriget i somras som en vattendelare.
— Det var kanske den sista grejen som befolkningen ändå trodde att de hade – vi har inte demokrati, vi har inte en fungerande ekonomi, men vi har i alla fall säkerhet.
— Men kriget visade ju att det kanske inte alls finns den säkerhet som de hade trott.
Alexander Atarodi påpekar att det gäller både i och utanför Iran.
— När den avskräckande förmågan försvinner, vilket den gjorde i samband med junikriget, då förlorar regimen legitimiteten. Inte bara gentemot den inhemska befolkningen, men också gentemot regionala aktörer.
— ”Vänta lite grann, vi trodde att Iran var så här starka, och nu visar sig att det var så här”. Det är ju i mycket en legitimitetskris.
”Nästan uteslutet”
Spekulationerna växer också kring ayatolla Ali Khamenei – kan han och andra i Irans statsledning röna samma öde som Maduro, eller Syriens tidigare diktator Bashar al-Assad, som flytt till Ryssland?
Varken Atarodi eller Holmquist tror dock att USA eller Israel skulle göra något i Teheran i stil med räden i Caracas.
— Israel har fortfarande kapaciteten att kunna slå från avstånd. Men inte den typen av operationer, kidnappa viktiga personer från Teheran. Det tror jag är nästan uteslutet, säger Atarodi.
Ligger skyddat
Det beror också på geografin. Den iranska huvudstaden ligger mycket mer skyddat än Caracas.
Och det iranska styret är väl etablerat.
— Missnöjet med regimen är utbrett i samhället, men samtidigt är regimens kontroll omfattande, förklarar Holmquist.
— Ett betydande antal inom eliten tjänar stora pengar på den rådande ordningen, och de släpper sannolikt inte ifrån sig makten utan strid.
Men eftersom Khamenei är 86 år gammal har det länge diskuterats vad som händer när han, oavsett anledning, försvinner ur bilden.
— Skulle det hända nu, mitt i allt det här, så är det väldigt svårt att säga hur hela apparaten skulle reagera, säger Holmquist.
