TEHERAN. Den 17 december 2010 startade den numera världsberömda Jasminrevolutionen i samband med att den 26-årige gatuförsäljaren Mohamed Bouazizi satte eld på sig själv i Tunisien för att protestera mot att hans varor blivit beslagtagna.
Nästan två månader senare håller Egyptens diktator sitt avskedstal efter att han bara dagen tidigare hårdnackat insisterat på att sitta kvar tills valet i september.
Nu slår demokratiseringsvågen kanske också mot Iran.
– Vi för en pacifistisk linje, vi vill inte se våld. Dessutom, vi är inte rädda - det är iranska regeringen som är rädd, säger Amir Arjmand, rådgivare åt den iranske oppositionsledaren Mir Hossein Mousavi till Dagens Nyheter.
Precis som i Egypten och Tunisien använder den iranska regeringen olika former av mediecensur för att störa den växande oppostitionsrörelsens chanser att organisera manifestationer.
– Regeringen använder alla medel den kan ta till. Men att kalla ut folk är ändå inte omöjliggjort, vi kan mobilisera på många skilda sätt, säger Arjmand, som numera arbetar för den Gröna rörelsen från Paris efter att han tvingats fly från Iran förra året.
Armandj menar att kampen för frihet och demokrati kommer att ta tid - men att makten egentligen ligger hos det iranska folket och att det är folket som måste avgöra hur landets konstitution ska se ut i framtid, skriver Dagens Nyheter.
– Och vi har tålamod, stort tålamod, fortsätter han.
