Ockuperade städer, motsättningar och tystnad i arabvärlden

- 11/05/2011, 11:56 -
Syrier samlas för att protestera i staden Banias efter fredagsbönen.
1 av 4

Syrier samlas för att protestera i staden Banias efter fredagsbönen.

AP

Kristna egyptier skanderar slagord mot de senaste tidens attacker.
2 av 4

Kristna egyptier skanderar slagord mot de senaste tidens attacker.

Khalil Hamra / AP

En ung man förs bort av maskerade poliser under upploppen i Tunisien.
3 av 4

En ung man förs bort av maskerade poliser under upploppen i Tunisien.

Chokri Mahjoub / AP

Den liberala debattören Dick Erixon menar att motsättningarna i arabvärlden kan lösas genom att fler individer blir fria.
4 av 4

Den liberala debattören Dick Erixon menar att motsättningarna i arabvärlden kan lösas genom att fler individer blir fria.

Janerik Henriksson/SCANPIX

Våldet rasar inte bara i Libyen. Vad händer i resten av arabvärlden?

Kriget mellan Muammar Khaddafi och rebellerna fortsätter i Libyen. Natoinsatsen har ännu bara lyckats förmildra regimens våld mot upproret.

På måndagen bombades huvudstaden Tripoli, samtidigt som diktatorn inte framträtt offentligt sedan hans son dödades i en av bombningarna för elva dagar sedan, uppger The Guardian.

Dick Erixon, liberal debattör, menar att nyckelfrågan i arabvärlden i framtiden är individens frihet.

– Om fler blir fria minskar risken för krig. Får man bättre villkor och levnadsstandard för sin familj fokuserar man på det istället för att "hata grannen", säger han till Nyheter24.

Stridsvagnar beskjuter bostadsområden

I Syrien rasar våldsamheterna vidare mot befolkningen där militären bland annat ockuperar och helt isolerar flera städer och byar. Enligt människorättsorganisationer har 757 civila dödats sedan oroligheterna startade i mars.

Under tisdagen släppte de militära styrkorna ut 300 människor från kuststaden Banias, en av de belägrade platserna. Invånarna har fått tillbaka vatten- och elförsörjning men det sitter fortfarande över 200 demonstranter i fängelse, uppger Al Arabiya.

Enligt nyhetsbyrån Reuters beskjuter stridsvagnar på onsdagsmorgonen ett område i staden Homs. Skarp eld mot civila har inte varit ovanligt sedan demonstrationerna inleddes.

Trots likheterna mellan regimen i Syrien och den i Libyen finns det ännu ingen större diskussion om att omvärldens ska ingripa mot president Bashir Al-Assad.

– Bara för att man inte kan göra det betyder det inte att man hycklar om man bara ingriper mot en, säger Dick Erixon om jämförelsen mellan Libyen och Syrien.

Motsättningar i revolutionens spår

I Tunisien, landet där allting startade i våras, greps 200 personer på tisdagen efter att demonstrationer urartat till rena gatuslagsmålen. Det har, liksom i Oman, genomförts en del reformer i landet efter protesterna.

Egypten befriades från Hosni Mubarak men har den senaste tiden skakats av motsättningar mellan kristna och muslimer. Under helgen dödades tolv människor samtidigt som 200 skadades efter att bland annat en kyrka angripits. Nye ledaren Essam Sharaf har onekligen en del att jobba med.

Det muslimska brödraskapets egyptiske talesman Essam el-Erian säger till Ekot att de tar avstånd från det inträffade och skyller attackerna på personer från den avsatte Mubaraks parti.

– Läget är så oklart i Egypten, det kan vara så att den gamla regimen försöker underblåsa motsättningarna. Men precis som i hela arabvärlden måste man vara vaksam så man inte släpper fram en ännu värre diktatur som efter revolutionen i Iran, säger Dick Erixon.

Oroligt men tyst i Bahrain och Jemen

På söndagen ställdes 21 personer, mestadels shiitiska aktivister, inför rätta i Bahrain efter protesterna i februari och mars, uppger Reuters. I skuggan av Egypten och sen Libyen och Syrien har regimen i lugn och ro kunnat slå ner demonstrationerna, menar flera experter.

Enligt Reuters fortsätter våldet också i Jemen där flygvapen på tisdagen bombade bostadsområden utanför huvudstaden Sanaa där tiotusentals människor protesterat mot president Ali Abdullah Saleh. Boende i området uppger att minst fyra dödats i attacken.

Från dessa båda länder är det tyst även fast förhållandena liknar de i Tunisien och Egypten tidigare i år.

– Det beror på både medielogiken och storpolitiken. De här länderna är inte lika viktiga i världspolitiken, säger Dick Erixon.