Musik, strippklubbar och ilandflutna vrak
Reeperbahn - en europeisk version av The Strip eller en kulturell smältdegel?
Reeperbahn var länge ett tillhåll i hamnstaden Hamburg där sjöfarare besökte prostituerade i vad som närmast kan liknas vid Amsterdams "red light district".
Under 60- och 70-talen utvecklades området till ett nav för popkultur när bland andra Beatles kom på besök.
Sedan 1990-talet har musikaler, klubbar, barer och restauranger etablerats på och kring Reeperbahn.
Gatans funktion som en plats för omättad sexturism har dock aldrig försvunnit även om många vill hävda att området blivit allt mer trendigt.
HAMBURG. "Nordlicht, Nordlicht - i St. Pauli stad bland ilandflutna vrak". Så sjunger Thåström i Sällskapets låt Nordlicht, om puben där han och de andra som "mönstrat av" hänger och kramar sina glas. Där ölen kostar tio spänn.
På ett sätt är hela stadsdelen St. Pauli en plats för ilandflutna vrak som mönstrat av. Det är känslan jag får när jag återvänder till staden jag gjorde en snabbvisit i för två år sedan.
Här breder Reeperbahn ut sig som en slags europeisk version av The Strip i Las Vegas. Strippklubbarnas neon lägger ett speciellt skimmer över omgivningen. På tvärgatorna står prostituerade och försöker locka till sig första bästa äldre man de ser.
Festivalen visar vad Reeperbahn skulle kunna vara
Denna helg i september lever dock hela området upp. Det har blivit dags för den sjätte upplagan av Reeperbahn Festival, numera Europas största klubbfestival. Det är inte dock bara musik det handlar om utan även en hel del konstutställningar och annat.
Under de tre sena kvällarna driver festivalbesökarna omkring med öl i sina händer mellan de olika klubbarna för att bland annat se svenska förmågor som Miss Li, Hoffmaestro och Friska Viljor.
Festivalen visar verkligen att Reeperbahn och St. Pauli skulle kunna vara så mycket. Ett kulturellt centrum, en smältdegel för musik och konst.
Hamburgs centrum - en helt annan stad
Minnesbilden som lever kvar när flyget lyfter mot Stockholm igen är dock de hemlösa som skramlar med sina muggar utanför sexbutikerna, männen som med skam i blicken går in på närmaste strippklubb och midjeväskorna som de prostituerade bär (för att lättare kunna ge tillbaka växel?).
Framför allt lämnar jag Hamburg med känslan av att resten av staden inte ens vill kännas vid St. Pauli - trots att alla invånare festar där på kvällarna. Utanför området kring Reeperbahn är det dött när solen går ner. När jag går genom Hamburgs centrum på dagen är det som om jag kommit till en helt annan stad.
Den sista kvällen hamnar vi av en slump utanför Nordlicht. På fönstret sitter en stor papperslapp. "Öl från 1 euro". Jag går aldrig in. Jag är inte redo att mönstra av än.
