Vuxenvärlden – varför lyssnar ni inte när vi ropar på hjälp?

Just nu pågår initiativet #MissLyckad. Tanken med kampanjen är att få barn och unga att växa, tro på sig själva och framtiden. Detta som en motreaktion på en undersökning som visar att sociala medier har stor påverkan på unga och att var tredje tjej känner sig misslyckad. 

Mottagandet har varit blandat. Många tycker att de unga ska sluta grina och växa upp, att de är ynkliga och svaga bara för att deras komplex kommer från sociala medier och inte från det “verkliga livet”.

I #MissLyckads webbserie hör man en trettonårig pojke säga:

”Jag vill se ut som en vältränad person istället för så som jag ser ut nu, för det är kanske så man kan få lite uppmärksamhet. Om man ser ut som mig så är man typ inte lika speciell som de andra.”

Jag skulle gärna vilja veta om någon hade sagt att denne är ynklig och svag om han yttrade samma ord runt ett bord med unga vuxna. Hatet kommer i sociala medier. Varför skulle man då inte må dåligt av sociala medier?

Vilken vinning ser samhället av att övertala unga att de får skylla sig själva?

Jag hör förtvivlade vuxna som vill att deras barn ska öppna upp sig men när de väl gör det så blir de nedtryckta. Deras ord förvrängs och vänds mot dem. Hur ska en trettonåring kunna förhålla sig till detta? Den trygga famnen som han famlar efter försvinner. Försvinner som ett resultat av att alla vill ha någon att skylla deras uteblivna välmående på.  Det är viktigare att hitta någon att skylla på än att höra vad de säger och hjälpa dem därifrån.

Det finns något de inte ser och inte hör i det han berättar om sina upplevelser.

De förstår inte att det kräver styrka att prata om dessa ämnen. En styrka som kommer från att ha haft en känsla av att vara svag.

En sak är viktig att komma ihåg.

Att jämföra sig med andra, skeva kroppsideal och bekräftelsebehov har alltid funnits. Det är inget nytt fenomen. Det nya att förhålla sig till är att man nu kan göra detta överallt.

Nu ser man fotbollsstjärnor, bloggare och influencers perfekta kroppar och liv redan innan man öppnar dörren till omklädningsrummet på gympan. De finns överallt i våra flöden.

Vi måste hjälpa varandra att ha ett förhållningsätt till detta. Ett förhållningssätt som inte är synonymt med att döma.

Vuxenvärlden – de unga sträcker ut en hand mot er. Ta emot den.

Den här texten är skriven av Isa Galvan som är programledare i webb-tv-serien #MissLyckad. Serien tar bland upp pressen som unga kan känna genom sociala medier. Hjärtskärande historier och ett viktigt ämne tas upp i varje avsnitt av #MissLyckad. Nedan ser du en trailer och här kan du se alla avsnitt.