Duplantis vinner även när det går emot

Alla mästerskapsgulden och de ständigt förbättrade världsrekorden i en globalt spridd idrott gör honom till en av ytterst få blågula idrottare som verkligen lever upp till benämningen.

Så länge kroppen håller, motivationen finns där och konkurrensen uteblir behåller "Den flygande svensken" – som BBC kallade honom i söndagens sändning – sin position.

Den som ohotad, ouppnåelig, outstanding.

Fick kämpa för guldet

Sedan "Mondo" klev in på scenen har stavhoppstävlingarna – med något sällsynt undantag – handlat om vilka som blir tvåa och trea.

Det är inte en fråga om Duplantis ska vinna eller inte utan om underhållningen kryddas med ett nytt världsrekord.

Ett av de sällsynta undantagen infann sig i Emirates arena i Glasgow. Duplantis rev fler hopp än han klarade – ändå slutade allt som det brukar göra.

Han vann trots att han länge inte stod att känna igen. Det gör bara en riktig mästare, en världsstjärna.

Bragden den här kvällen, när så mycket inte stämde, var förstås hur han tog sig ur knipan efter två inledande rivningar på 5,85, stod över 5,90 och sedan tog guldhöjden 5,95 i andra.

Två missade hopp på 6,05 talade för att han inte skulle kliva över sex meter. I det tredje och sista försöket var han klart över och gjorde världsrekordförsök på 6,24, men det ville sig inte denna gång för rekordinnehavaren.

Bra sport är oförutsägbar – som i Glasgow. Duplantis behöver inte be om ursäkt för att han befinner sig på en egen nivå över alla andra, men nog skulle stavhopp bli än mer intressant, mer kittlande om han hade åtminstone en jämbördig motståndare att tampas med? Skulle det göra honom ännu vassare?

"Underskattar ingen"

Duplantis ger ett utförligt svar:

— Det finns många bra hoppare därute och jag underskattar ingen. Jag måste alltid hålla en hög nivå för att vinna.

— Stavhopp är verkligen en sport där du tävlar mot dig själv. Jag tror inte att det skulle skada mig om det kom fram en kille som hoppar 6,10-6,15, inte alls. Men det är en individuell sport och jag vet att om jag tar fram det bästa i mig borde jag vinna.

— Fokuserar jag på vad jag ska göra och får fram det så hoppar jag högt. Det är inte som i fotboll, som i en lagsport. Här är det bara jag mot ribban. Det är tävlingen.

Guldet i Emirates arena i Glasgow läggs till de sju tidigare han vunnit i OS, VM och EM.

Det ska bli två till. Den 10–12 juni hoppar han i EM i Rom. Knappa två månader senare väntar säsongens höjdpunkt – OS i Paris.