På söndag börjar VM i Singapore och för första gången sedan genombrottet 2008 saknas Sarah Sjöström, som ska bli mamma i augusti, i ett världsmästerskap i långbana.
När det svenska laget hade pressträff på fredagen märktes det. TT:s reporter var tillsammans med en fotograf från Bildbyrån de enda svenska medierepresentanterna.
Trots att Sjöström, som ska komma tillbaka till simningen och siktar på OS i Los Angeles 2028, inte fanns på plats var hon ändå ett givet samtalsämne.
Sjöström själv har redan utsett sin stand-in i Singapore på 50 meter fjäril.
”Inte någon annan”
Sara Junevik, sexa i världen i år.
— Hon sa det till mig när hon gick ut med graviditeten, att vi måste ha det guldet, du måste ta efter, vi kan inte ha någon annan som tar det, berättar hon och skrattar.
— Jag bara: ”nä, nä, jag ska göra mitt bästa”. Jag har ju namnet och landet, tillägger Junevik som var sexa i VM 2023.
Förbundskapten Martina Aronsson lyfter också fram Junevik som den som skulle kunna gå emot sin profetia.
— Om någon kan slå till som en blixt från klar himmel är det Sara Junevik.
Louise Hansson, 100 meter fjäril, och Erik Persson, 200 meter bröst, har tagit VM-medaljer i långbana, har potentialen, men är precis som Junevik inga självklara medaljsimmare.
Två medaljlösa VM
VM i långbana har avgjorts 21 gånger och Sverige har bara blivit medaljlöst två gånger – 1975 i colombianska Cali och 1986 i Madrid.
Skulle det bli en tredje gång, säger Martina Aronsson:
— Man får vara bekväm med det, vi startar om litegrann nu inför Los Angeles 2028. Det handlar om att slå personbästa och säsongsbästa, det är målet i år.
Förutom Sjöströms sabbatsår har ju också rutinerade Michelle Coleman avslutat sin simkarriär.
Men det är inte bara simmaren Sarah Sjöström som saknas, det gör också personen:
— Vi saknar henne, hon kommer alltid in med självförtroende och mod och en aura, men det är inget vi pratar om. Vi fokuserar på vad var en och ska göra för att lyckas, säger Aronsson.
Långdistansaren Victor Johansson:
— När jag kom in i landslaget första gången 2016 så var Sarah väldigt snabb på att ta in mig i laget, hon var väldigt snäll, och efter ett tag började jag kalla henne för mamma Sarah. Så det är lite kul att hon snart är mamma. Vi saknar henne, men hon kommer tillbaka, inget snack om det.
