Tommy Åströms brutala ärlighet är viktigare än någonsin
KRÖNIKA. Studio Allsvenskan är inte bara en podcast om fotboll. Hos oss vågar gästerna tala om sådant de inte talar i andra sammanhang. Det vi berättar i offentligheten kan hjälpa andra i samma situation.
Jag är väldigt stolt, och hedrad, att Studio Allsvenskan blivit en podcast där man även vågar tala om det som är svårt. Att vi blivit mer än bara en fotbolls-podcast.
Redan från början slog vi fast att vi ville vara en podcast som satte "Människan Först."
De två orden blev en slags devis för det vi ville göra med Studio Allsvenskan.
Nu är vi ett sammanhang där människor vågar berätta om sådant som annars hotar att bli ett livslångt mörker. Genom att våga bryta tystnadens sigill och tala om det personligt mörka så sätter man också ord på tiotusentals andra människors liknande erfarenheter. På det sättet blir vi alla mindre ensamma.Varför?Eftersom det som förenar oss är oändligt mycket mer än det som skiljer oss åt.
I slutet av 2006, när jag hade varit med om att förlora två för tidigt födda barn under loppet av ett halvår, gick jag till litteraturen för tröst. Att läsa och få ord på sorgen är en lykta på vår väg. Men jag hittade ingenting. Det fanns ingen bok som handlade om den faderliga aspekten av den här sortens sorg.
Så jag skrev den boken själv och den blev både hemsk och skoningslös. Så som sorgen är för oss alla.
När vi lyssnar på, läser eller samtalar om det mörka i våra liv smiter ljuset in. Det finns, som Leonard Cohen sjunger, en spricka i allting, det är där ljuset slår igenom.
Som när sportjournalist Tommy Åström gästar Studio Allsvenskan. Han hade kunnat låta bli att prata om sin uppväxt, om sin alkoholiserade far. Men han valde att göra det hos oss eftersom han (vill jag i alla fall tro) känner ett förtroende för att det landar värdigt och angeläget både hos oss som gör programmet, men också att det landar så hos er lyssnare.
Det är aldrig det som gör ont som dödar oss. Det är det som inte känns som i förlängningen tar livet av oss. Att tala om det svåra, det för oss alla lika, är att gå före, vara en sann förebild.
Vi lever i en tid som hyllar medelmåttan. Yta säljer. Att då slå sönder ytan, flytta fasaderna och berätta om att det faktiskt också ösregnar rakt in i allas våra liv, det är att vara en verklig förebild. Det är då vi blir mindre ensamma och värdigare som människor.
