Det går att få ihop en normalstor landslagstrupp med alla svenska Englandsproffs. I vinter har en hel hög nya spelare gjort flytten till Super League, högstadivisionen där nu 23 bolltalanger från Sverige huserar. Det är fler än från något annat land, undantaget England.
— Det är jättekul att det är så många svenskar som kan ta det steget, säger Julia Zigiotti Olme.
Elva av de 23, bland andra Zigiotti Olme, är också med i den svenska landslagstruppen som i dag fortsätter VM-kvalet med bortamatch mot Serbien i Stara Pazova strax norr om huvudstaden Belgrad.

Gott rykte
Av dem har fyra nyss tagit klivet till den engelska ligan. Smilla Holmberg från Hammarby till Arsenal, Jennifer Falk från Häcken till Liverpool, Hanna Wijk från Häcken till Tottenham och Hanna Lundkvist från amerikanska San Diego till Manchester United.
För Lundkvist har miljöombytet gått enkelt, bland annat eftersom det finns fyra andra svenskor där (Zigiotti Olme, Fridolina Rolfö, Anna Sandberg, Ellen Wangerheim).
— Jag är hyfsat ny men det känns som att jag har varit där mycket längre än jag har varit, det har varit så enkelt att komma in där, säger Lundkvist.
Det är inte så konstigt att så många vill till Super League, säger hon. Inte heller att klubbarna vill ha spelare från Sverige.
— Jag tror att svenska spelare har ett rykte om sig att vi är smarta taktiskt, bra skolade. Och att vi vill dit är väl för att det händer mycket med den engelska ligan, det är mycket fans, många storklubbar och den utvecklas hela tiden.
”Scandi gang”
Hanna Wijk har också haft lätt att smälta in i Tottenham. Hon har fyra blågula lagkamrater, plus tre norskor och en danska. Gänget har till och med ett smeknamn.
— Ni har hört det uttrycket? "Scandi gang"?
— Det är skönt. Det har varit en jättetrygghet, det har varit toppen. Det är många som jag känner sedan tidigare, säger Wijk.
Alla är inte lika nöjda med den nordiska invasionen. I Manchester United spelar förutom de fem svenskorna också tre norskor, och det händer att de hemfaller till modersmålet även ute på planen.
— Ibland, men det blir oftast att vi pratar engelska. Men det är klart, utanför planen är det kanske några som klagar på att det blir lite väl mycket svenska runt borden. Men det är bara kul, säger Julia Zigiotti Olme.




