98 års väntan snart över

2008 kan bli ett odödligt år i småländska Kalmar. Med bara två omgångar kvar av årets allsvenskan är Kalmar FF så nära ett guld som man kan bli. Seger hemma mot jumbon och nedflyttningsklara Norrköping säkrar titeln, det vill säga om inte Elfsborg lyckas att vinna sina båda matcher, ta igen ett femmålsunderläge i tabellen samtidigt som Kalmar förlorar en av de två kvarvarande matcherna. Ett näst intill omöjligt uppdrag. Det är dukat för fest i Småland.

IFK Göteborg Kalmars ständiga käpp i hjulet

Annars har det varit en ganska konstig säsong för guldkandidaten. Laget inledde säsongen som en riktig mästare när de bara förlorade två poäng på de sju första matcherna. Och så fortsatte det fram till slutet av september då laget helt plötsligt visade sig vara mänskliga. Först kom förlusten mot Henrik Larssons Helsingborg, vinst mot Elfsborg och sedan två förluster till mot höstens formlag Trelleborg och klubbens ständiga käpp i hjulet, IFK Göteborg. I vilken annan serie som helst hade smålänningarna haft svårt att hävda sig efter tre förluster på fyra matcher, men allsvenskan är som den är och inga andra lag har haft kvalitén att bevara en formtopp längre än bara några matcher, förutom Kalmar vill säga.

Självutnämnd skitsnackare

Klubben har gått från tråk- eller långbolls-Kalmar till att göra 62 mål på 28 matcher. Överlägset alla andra i allsvenskan. Värvningen av skyttekungen Patrik Ingelsten har varit guld värt. Ingelsten som var en dussinspelare i Halmstad har växt ut till en landslagsspelare och har i år, som resten av Kalmar, gjort mål på alla möjliga sätt. Trots alla sina mål är Ingelsten relativt anonym i profilstarka Kalmar. Lagkaptenen Henrik Rydström, självutnämnd som allsvenskans störste skitsnackare, har varit lagets, klubbens och hela Smålands finger i ögat det etablerade fotbolls-Sverige. Med sina ständiga uttalanden i media och kanske Sveriges bästa sportblogg har den 32-åringen retat upp fotbollsetablissemanget, men samtidigt har han på egen hand tagit bort all press från yngre och mer ovana mediemänniskor som bröderna Viktor och Rasmus Elm. Fråga vem som helst i Kalmar, utan Rydström hade inte framgången varit möjlig. Med sin kaxiga stil har han fått Kalmar att tro på sig själva, att gå från den fula ankungen till ett mästarlag som spelar en typ av framtidsfotboll. Efter 15 år i klubben kan han äntligen få lyfta den finaste av pokaler, Lennart Johanssons.

En gangster behöver sin gudfader

Men även en gangster som Rydström behöver en gudfader, en som står över och drar i trådarna. Det är där Nanne Bergstrand kommer in. Bergstrand kom till klubben för andra gången 2003. Ganska omgående stämplades klubben som spelförstörare. Nanne gillar ofta att prata om att hitta spelare som passar systemet, men samtidigt har han genom åren ändrat systemet efter spelarna. Första åren i Kalmar hade han ingen Ari Ferreira, Cecar Santin, Viktor Elm eller Patrik Ingelsten. I likhet med Ljungskiles David Wilson var han tvungen att göra det bästa med det han hade. Första året i allsvenskan 2004 gav Kalmar grisfotbollen ett ansikte och det belönades med en femteplats. Sen dess finns det knappt några spår kvar av det laget. Nuförtiden blandas ett lysande anfallsspel med ett stenhårt försvarsspel där trotjänaren Patrik "Bagarn" Rosengren i många år varit en stor grundsten, men som i år fått se sig bli bänkad. Den kombinationen har gett Kalmar ett guldläge som de kanske aldrig får igen. I dag står en knäckt och splittrad klubb på andra sidan planen och om Kalmar gör som de har gjort under hela året så kan vi skriva in en ny klubb på Lennart Johanssons pokal. Allt annat skulle vara en överraskning.

Skrivet av: