Hemlige spelaren: "Bevara ståplats - fansen betyder allt"

Den allsvenska säsongsupptakten har kantats av läktarfester, smällarattacker mot domare och en stor debatt kring hur problemen ska lösas. Allt är alltså som vanligt.

Nyheter24 valde därför att prata med vår hemlige spelare om hur egentligen spelarna förhåller sig till den rådande debatten, hur man kan lösa problemen och framför allt - hur viktiga är fotbollssupportrarna för svensk fotboll?

Den hemlige spelaren, som Nyheter24 samtalar med, är en av Sveriges bästa fotbollsspelare och har gedigen erfarenhet från livet som proffsspelare, både i Sverige och utomlands. Mer än så kan vi inte säga.

Hur känner ni spelare inför att ståplats är på väg att bli ett minne blott?

–  Alltså, först och främst måste jag få säga att fansen är de som betyder allt, så det är klart att man alltid vill deras bästa. Det är fansen som bygger upp stämningen kring matcherna och sjunger inmarschsångerna, och det är något vi alla måste värna om.

Men är det bara guld och gröna skogar?

– Det blir vad man gör det till, jag förstår att fansen rasar mot SEF och beslutet att successivt ta bort ståplats. Men man måste faktiskt ta tag i problemet som är våldet på arenorna. Allt våld mot domare, spelare och funktionärer måste bort helt enkelt.

Hur skulle sittplats göra så att våldet försvinner?

– Precis, exakt, för vad är det för skillnad mellan en snubbe som sitter ner och sen ställer sig upp för att kasta in något på plan, kontra en person som redan står upp? Det är ju bara löjligt att säga att problemen försvinner om man tar bort ståplats.

Men vad tror du om lösningen med att ha numrerade och bestämda platser?

– Det är ju bara att reflektera över det själv. Går jag på en match med ett gäng polare och vi har platser på sektion åtta, stolnummer 130 till 138, då är det inte så att man sätter sig exakt där. Men sen är det ju så att man i England har löst problemet med allt här.

Är det något vi ska sträva efter?

– Både ja och nej. Det är klart att det vore bra att lösa problemen men sen har ju stämningen i Premier League mer eller mindre dött ut. Och det vore katastrofalt om supportertrycket dör ut, det är liksom det som gör allsvenskan attraktiv.

Sen är ju frågan hur de olika organen ska tackla pyrotekniken, för när de nu har infört ett totalförbud verkar de ändå nästan förvånade över att det dyker upp pjäser inne på arenan. Kommer det att krävas flygplatsröntgen för att stävja den grejen?

– Man får väl helt enkelt öppna portarna en timme innan matchstart och så får fansen gå igenom en sådan där röntgen. Och om det piper och de har något på sig som inte ska in på arenan får man helt enkelt porta snubben. Nu fungerar inte en röntgen på det sättet men det skulle vara jävligt vettigt om de fanns.

– Sen är det för jävligt att klubbarna själva måste stå för kostnaderna för vad en annan idiot gör. Det är ju som om jag skulle åka ut och köra på någon med min Volvo och sen tvingar staten Volvo att stå för kostnaderna.

Jag håller med, det är fullständigt absurt. Det är kollektiv bestraffning på en nivå som inte borde få existera i samhället.

– Ja exakt. Sen är det också bestraffning mot en part som egentligen inte kan göra något åt det. Klubbarna kan liksom inte göra mer än vad de redan gör.

Men för att komma in på ett helt annat spår. Hur mycket påverkas spelarna av vad fansen sjunger på ståplats, med ramsor och liknande?

– Just ramsor och sånt är överlag väldigt svårt att höra vad de sjunger. Man hinner liksom inte riktigt uppfatta det. Det är klart att ens eget lag har man en ungefärlig koll på vad de sjunger. Men för oss spelare är det de enkla ramsorna som går hem i särklass bäst. De ska vara korta men bra.

- Det jag menar är att över 15 000 som sjunger en och samma korta, koncisa ramsa - då får man ju ett adrenalinpump som inte är av denna värld. Sen påverkar ju det spelarna även när man spelar på bortaplan. Spelar man inför Söderstadion och Bajenfansen börjar sjunga "öka takten sista kvarten", då vill man ju inget hellre än att få tyst på dem. När man springer runt där inne hoppas man ju bara att de ska glömma bort ramsan, men likt fan kommer de ihåg den varenda gång. Att få göra mål precis i den 75:e minuten på Söderstadion skulle vara en dröm.

Hela grejen måste vara en jävla känsla?

– Ja minst sagt. Det är skithäftigt egentligen. Jag älskar supporterkulturen. Och för min del spelar det ingen roll vilken arena man spelar på. Att få springa in på Råsunda inför 20-25 000 som alla skapar en magisk stämning, det är nästan obeskrivligt häftigt. Sen finns det spelare som inte pallar trycket, spelare som nästan blir lite rädda. Men för min egen del är det fullständigt underbart.

Det är bara att medge att jag är lite avundsjuk, men vad kan man möjligtvis göra för att få till en bättre stämning på Råsunda eller Ullevi när landslaget spelar. För det är relativt fånig stämning när landslaget lirar.

– Ja, det där är faktiskt lite synd. När jag suttit och tittat på landslaget på plats, kan jag inte sluta tänka på hur det är nere på kontinenten. I länder där klubbrivaliteten till och med är större än vad den är, mellan exempelvis Djurgården och AIK, sluter de ändå upp när det dags för landskamper. Kan du fatta vilket tryck det skulle kunna bli på Råsunda om Djurgården, Gnaget och Bajen bara slöt fred i för en match?

– Som det är nu är det ju mest folk från mindre orter som kommer för att se landslaget. Och de är tyvärr inte lika bra på att skapa det där trycket man är ute efter. Nu är det mest barnvagnar och liknande som finns på arenan. Tyvärr.