Kviborg: "Svensk fotboll står inför ett vägskäl"

Förutom en riktigt rafflande bottenstrid känns allsvenskan redo att summeras. Svensk klubbfotboll, har i och med Helsingborgs SM-guld, fått sin sjunde unika ligavinnare på lika många år. Jämnheten är på gott och ont något vi får dras med.

Det säger sig självt att det blir rätt svårt för ett regerande mästarlag att försöka kvala sig in till Champions League nio månader senare. Fråga AIK, fråga Malmö FF. Lösningen är naturligtvis att spela höst/vår men dess förespråkare har missat en rätt vital detalj, vårt klimat.

Ni, för jag tillhör inte den skara som tror att det är genomförbart, kan tjata er varma om fördelarna med en höst-vår-säsong. Men så länge ni inte kommer med en konkret och realistisk lösning över hur folk en svinkall januari eller februaridag ska kunna uppskatta Kalmar-Gefle, ja – då har ni en meningslös profetia.

Så länge svensk fotboll inte vill göra sporten till en inomhussport så kommer det naturligtvis inte gå att ändra på spelschemat. I stället får vi hoppas att klimathotet kan leverera som ersättning för alla tomma hot.

2011 har varit bättre än 2010 även om denna säsong på intet sätt varit problemfri. Alla höst-vår-sympatisörer har väl inte missat hur det gick när allsvenskan började i mars förra säsongen?

Då kändes förbundet iskalla, nu är det hett istället – dock en självförvållad hetta efter en orgie i felbeslut. Den paketerade produkten som svensk fotboll säljer är inte av den guldkantade sorten precis. Det är snarare konsumenten, alltså vi som är supportrar, som är produkten. Därav känns det aningen ologiskt, rentav korkat, att fortsätta pissa i motvind.

Man vet ju aldrig vem som står bakom när det är motvind? Det är inte kul att få piss på sig.

Under årets säsong har det nordkoreanska fotbollsförbundet, ledsen – det svenska, i sann kommunistisk anda trampat i klaveret. Det är en sak när man vill förbjuda banderoller och skyltar men det är en helt annan sak när man vill censurera tillrop, åsikter och läktarsånger.

Vi har allsvenska domare som uppmuntras av förbundsfolk att skriva rapport så fort någon supporter häver ur sig en mindre smart vald glosa eller två. Vi har en disciplinnämnd som tar flera veckor på sig att fatta helt ologiska och idiotiska beslut. Matcher avgörs bakom ett skrivbord.

Ändå står vi där, match efter match. För att vi älskar skiten.

Svensk klubbfotboll står inför ett vägskäl, i mitt tycke ett enkelt sådan. Ska matcher fortsätta att avbrytas för att en full fjortonåring kastar in två överblivna kinapuffar från nyårsafton? Ska klubbarna fortsätta att bestraffas för att en läktarsektion sjunger ”fel” ramsor? Ska klubbarna fortsätta att bötfällas trots att man uppfyller samtliga säkerhetsföreskrifter?

Framförallt allt är det dags för en föryngring, helst inom förbundets fyra väggar. Det är rätt enkelt att sitta på VIP-läktaren med käften full av kanelbullar och tycka att ”allt är för djävligt”.

Deras verklighetsuppfattning är nästan lika skrattretande att lyssna på som när någon överbetald politiker talar ut om hur svårt det är att bo i förorten. Ni har alltså inte en aning, se då till att plocka in folk som vet vad de talar om – så ska ni se att allt blir bättre!

Svenska klubbsupportrar är som tidigare konstaterat den mest misshandlade konsumentgruppen vi har i Sverige. Det är klart att SJ vill vara med och konkurrera här men man har sin överman i SvFF.

Låt 2012 bli vändpunkten, använd vintern till att verkligen tänka igenom saker och ting. Det är rätt enkelt egentligen. Vad vill kunden ha? Ge honom och henne det.