Publikfavoriten: "Det vi hade med IFK var unikt"

GÖTEBORG. I elva år härjade han i IFK Göteborg och förvandlades med tiden till en av klubbens folkkäraste spelare genom tiderna. Men det var inte bara passionen till de blåvita färgerna som fick trotjänaren Magnus Erlingmark att bli kvar i över ett decennium.

– Det var väl mer en slump att jag blev kvar så länge, säger han till Nyheter24.

Han fortsätter:

– Men självklart, ska man spela i ett lag i Sverige så ska det vara i en av de större klubbarna som har mest resurser för att ligga på toppen. Sedan varierar framgångarna självklart med åren, men det gjorde det i alla fall enklare för mig att bli kvar i föreningen.

I dag jobbar Magnus Erlingmark inom fackföreningen för svenska elitfotbollsspelare, SFS, och är dessutom agent. Men det var inte för så längesedan fansens speciella hyllningslåt ekade på Ullevis läktare.

– De hade någon hemsk ramsa som hade knark och grejer i sig. Men det var också någon form av uppskattning och får man det och man blir omsjungen, så innebär det att man betyder någonting. Men jag kommer faktiskt inte ihåg exakt hur den gick, säger han.

"Erlingmark, Erlingmark - Magnus Erlingmark! När han käkar knark, så blir han stark - Magnus Erlingmark".

Med i "Århundradets Änglaelva"

Mittfältaren, som bland annat var med när Sverige knep VM-brons i USA 1994, lämnade IFK Göteborg 2004 för lokalrivalen Häcken. Ett lag som han aldrig representerade. Och i samband med det blev han uttagen till Århundradets Änglaelva av Göteborgs-Posten när klubben fyllde 100 år.

– Jag är jättestolt över det. Det är inga dåliga namn som är med. Det är ju hela gänget … eller båda gängen som var med och vann ute i Europa. Helt ärligt så tror jag inte heller att något svenskt lag kommer att ta någon titel i Europa i framtiden, det här var så pass unikt. Och sedan fanns det dessutom många andra legendarer i laget, säger han.

Varför blev du så pass uppskattad av fansen?

– Jag vet faktiskt inte. Jag försökte alltid göra mitt bästa och jag satte alltid lagets bästa först. Det var kanske därför … sedan dök jag upp i alla möjliga positioner också.

Vad betydde fansen för dig?

– Jag har väldigt många fina minnen av dem och de betydde naturligtvis väldigt mycket. Det var alltid ett stöd, säger han och fortsätter:

– Det är speciellt att spela i föreningar med stora supporterskaror. Det ställs höga krav på spelarna och det var så åtminstone jag ville att det skulle vara. Folk ska engagera sig och brinna - och det gjorde verkligen våra fans.

Hur var det att spela i Göteborg?

– För mig var det en jättebra möjligt, framför allt de första åren då man även var ute i Europa. Och det var självklart en jätteutmaning för mig, att kunna vara med och konkurrera om en plats där. Och att dessutom spela i en klubb som hade så höga målsättningar och krav, det var någonting som passade mig perfekt.

"Tror på Stahre"

Fyra gånger vann Erlingmark SM-guld med sitt IFK Göteborg. Men sedan han lämnade har laget endast lyckats vinna en gång.

– Stabiliteten och jämnheten saknas, men det är svårt att peka på några positioner. Men jag tror ändå på att (Mikael) Stahre kommer att göra ett bra jobb. Det verkar som om att han kan få folk att växa och få dem att göra saker på plan. Den känslan har jag utan att känna honom över huvud taget, säger Erlingmark - som följer laget så ofta han kan.

Vad tycker du om dagens Blåvitt?

– Det är ett bra lag, men det är mycket svårare och helt andra möjligheter i dag. Det är kortare puckar och unga killar som kommer fram rycks iväg väldigt fort innan de ens har blivit A-landslagsspelare. I min tid, åtminstone första halvan av min karriär, så var man tvungen att vara det innan man lämnade för Europa.

Och det är inte speciellt konstigt att "Erling" har svårt att relatera till dagens moderna fotboll där unga talanger flyr till större lag så fort chansen ges. Själv var han "Blåvitt" trogen i elva år och han blev kvar i Sverige under hela sin karriär, trots att det fanns intresse från utländska klubbar.

– Jag har för mig att det var 1999 som jag var på väg till Kina en sväng och sedan till Tyskland. Men det blev inget.

Varför?

– Jag tackade nej till Kina flera gånger, men de var ihärdiga och kom hela tiden tillbaka med höjt bud. Men det var mer än så, jag ville ha en fotbollsmässig utmaning. Därför tackade jag nej till dem så många gånger. Sen var det självklart svårt att tacka nej till så mycket pengar, men jag blev ändå kvar.

Det är bra fotboll i Tyskland - varför flyttade du inte dit?

– Där var det kanske tvärtom. Det ekonomiska var inte det bästa så det blev ingenting där heller.

"Speciellt och väldigt känslosamt"

Nej, Erlingmark testade aldrig sina vingar i utländska klubbar, men det är heller ingenting han ångrar. Han trivdes för bra i Sverige och hade gärna spelat än i dag. Men allting har ett bäst-före-datum, så även fotbollsspelare. Magnus Erlingmark lämnade IFK Göteborg år 2004, sedan bestämde han sig för att lägga skorna på hyllan.

– Det var speciellt och väldigt känslosamt. Att lämna en klubb som man hade spelat för i så många år, det blev självklart en känslosam omställning. Och när man sedan la av så gjorde man inte det för att man inte längre gillade fotboll. Utan för att man helt enkelt inte kan hålla på. Någon gång måste man känna att det är bra.

Har det varit aktuellt med någon roll i IFK?

– Jag fick en förfrågan om en roll, men då var jag redan licenserad agent, så jag tackade nej. Och om jag någonsin kommer få någon roll i framtiden är omöjligt att säga.

Om han någonsin byter ut agentyrket mot en roll i IFK:s organisation återstår att se. Vad som dock står klart är att sympatierna fortfarande är starka för den blå-vita klubben. Än i dag minns han tillbaka på de häftiga äventyren han var med och upplevde under storhetstiden. De finaste minnena?

– Hösten 94 när vi vann gruppen i Champions League, där vi mötte Barcelona, Galatasaray och Manchester United. Sedan var det speciellt att vinna SM-guld också. Men jag har även fina minnen från när vi hängde kvar i allsvenskan 2002. Jag minns att jag var oerhört lättad. Vi hade haft en tung höst som vi sedan redde ut.

Vd är ditt värsta minne då?

– När vi slogs ut av Veberöd i svenska cupen 1994 och sedan mot ett moldaviskt lag (Zimbru Chisinau reds anm.) 2002 i Uefa-cupen. Man mår inte bra efter sådana förluster, det gör man egentligen aldrig när man får stryk. Men när man känner att man inte har presterat som man kan och åker ut, då är det extra tungt. Har man gjort sitt bästa men förlorar ändå, då kan man acceptera förlusten enklare.