Publikfavoriten: "Jag gjorde två mål och blev utvisad på 32 minuter"

HÖLLVIKEN. 37-årige Mattias Thylander tvingades till ett abrupt slut på en 16 år lång fotbollskarriär. En korsbandsskada blev slutet på den defensive mittfältarens långa resa. En resa som haft många hållplatser på vägen: Thylander har representerat både Malmö FF, samt lokalkonkurrenten Trelleborg. För många hade ett sådant klubbyte varit ett infekterat sådant, men Thylander gjorde sig inte ovän med någon. Kanske är det inte så konstigt eftersom han beskrivs som "Sveriges bäste lagkamrat".

– Jag vet inte varför det har blivit så med det är självklart väldigt roligt. Jag har alltid försökt skapa harmoni och bra stämning. Även om individen alltid tänker på sig själv kan man dra alla åt samma håll och det fungerar.

Efter sex år i MFF och fyra i TFF kan man tro att hans hjärta är tudelat. Men det råder inget tvivel om var sympatierna ligger.

– Skulle jag säga något lag är det självklart MFF, säger Thylander som ändå känner medlidande med ex-klubben Trelleborg, vars bedrövliga säsong gjorde att man ramlade ner i superettan.

– Det är ju tråkigt för dem. Men det kanske inte bara är dåligt: går man igenom en hel karriär utan att gå varken upp eller ner så är det inte så jäkla kul. Det kan vara en bra erfarenhet om man tar det på rätt sätt, även om det självklart känns tråkigt just nu.

Sadlat om till agent

Och Thylander tror inte bara att spelarnas självförtroende får sig en törn. Det blir även tufft för klubben att omförhandla spelarnas kontrakt, framförallt med tanke på Skåneklubbens risiga ekonomi. Det är något som Mattias Thylander kan säga med säkerhet, han vet vad han pratar om. 37-åringen jobbar nämligen numera som agent.

– Man kan väl säga att jag är agent till 100 procent nu.

Men det är inte i Sverige han huserar.

– Det blir mest jobb i Ghana och Chile. För mig är det viktigt att jobba med rätt människor och det är det som styr mig. Personerna jag jobbar med, de jobbar i länder där det finns väldigt duktiga fotbollsspelare som är underskattade ekonomiskt.

Är spelare från Ghana mer motiverade än de från Sverige?

– Nja, inte nödvändigtvis. Men om man skulle göra någon jämförelse generellt, så finns det större drivkraft i fattigare länder. Att ta sig från någonting som är väldigt svårt ekonomiskt, med mat och sådant.

Att Thylander ramlade in på agent-spåret beror på tillfälligheter. Men när väl förfrågan dök upp rådde det aldrig något tvivel om han skulle tacka ja eller inte. Som spelare var han typen som aldrig lyssnade på andra människors råd, och det är något han ångrar i efterhand. Den erfarenheten bär han med sig i sitt nya yrke.

– Många säger att man ska lära sig av varandras misstag, men jag ville istället upptäcka saker själv. Vissa fallgropar hade jag kunnat undvika genom att lyssna på andra människor.

Som till exempel?

– Det enda i min karriär som jag verkligen ångrar var inför säsongen 98. Jag hade varit med i landslaget hela året och tränade enormt hårt för att ta en plats i startelvan i landslaget. Jag tränade så hårt att jag gick sönder och redan innan sa min far till mig att "nu har du semester och då ska du ta din semester. Du måste ta det lugnt och inte hålla på och överdriva. Slappna av lite, det behöver kroppen."

Lyssnade på Jonas Therns råd

Men Thylander slappnade inte av. Istället resulterade skadan i att det bara blev en match från start i landslaget. Och den skadan var bara början på något mycket värre. Det var nämligen upprinnelsen till flera år präglade av rehabträning och uteblivna matcher. Vilket också var den största orsaken till att han aldrig testade sina vingar ute i Europa, för intresset fanns där.

– Jag hade ju några anbud som var intressanta och bra, men jag hade ju mer eller mindre fått hela säsongen spolierad.

Vilka klubbar handlade det om?

– Det var bland annat Lecce, Como, Nottingham, Rostock och FC Köpenhamn. Det var snack med andra klubbar också men det här var väl mer konkret i sådana fall. Fast det var ju svårt att få kontrakt när man var skadad.

Men det var då, när han upplevde sin tuffaste tid i karriären, som han tänkte på några ord som legendaren Jonas Thern en gång sa.

– Det var så klokt sagt. Han sa att "det som händer i livet är 10 procent - hur du tar dig an det är 90 procent". Man ska ju ta allting som händer på rätt sätt, säger Thylander.

Kanske är det därför den nyss fyllda 37-årigen trots allt blickar tillbaka på karriären med stolthet. Skadorna till trots - Thylanders karriär var en lyckad sådan, och att det skulle bli så kände han direkt. Redan efter debuten med Malmö FF år 1995.

– Jag gjorde två mål och blev utvisad på 32 minuter. Det gick snabbt! Det var mot Degerfors borta. Det var häftigt, säger Thylander som än i dag saknar tiden som spelare.

– Framför allt att känna nerven. Mycket folk på läktaren, man gör en bra insats och gör kanske mål. Det är en fantastisk känsla. Det finns nästan ingenting som går att jämföra.

"Vi tränade 13 pass varje vecka"

Det finns dock fördelar med att inte längre vara aktiv. Framförallt så slipper han ju de långa försäsongerna. Han minns hur Tom Prahl brukade köra tretimmarspass som avslutades med löpning. Låter det jobbigt? inte lika jobbigt som försäsongerna med den danske tränaren Viggo Jensen, under tiden i Silkeborg.

– Vi tränade 13 pass varje vecka. Och en träning på söndagen. Då var man rätt så mör faktiskt.

Vad tränade man då?

– Det var allt. Han hade lagt upp det på ett visst sätt, så det var en del fotboll, en del löpning och fys. Det var tufft mentalt.

Någon gång i framtiden kan han dock få "revansch". Om ett par år kan det mycket väl vara Mattias Thylander som står och eldar på sina spelare efter tre timmars löpning. Tränarrollen är något han länge övervägt, utan att ha kommit till skott. Först och främst ska han ju bli en framgångsrik agent.

– Jag har funderat på det och jag har fått en del förfrågningar. Jag har övervägt … men det går inte att kombinera yrkena. Just nu vill jag ge agentyrket en riktig chans. Jag börjar känna att det här kan bli riktigt skoj.

Du njuter?

– Ja, det är riktigt kul. Man får uppleva saker som man annars aldrig hade fått komma i närheten av.

Vad är det största du har upplevt hitintills som agent?

– Jag träffade en duktig tränare som heter Carlos Queiroz. Vi tillbringade en hel dag tillsammans i Stockholm och det är bland det största jag har varit med om, när det gäller personer.

Hur menar du?

– Han är oerhört kunnig och har jättefina värderingar. Jag hyser en enorm respekt för honom.

Hur kommer det sig att ni träffades?

– Hans assisterande tränare tog kontakt med mig eftersom de behövde lite hjälp med att scouta. Han var förbundskapten för Iran och frågade mig om jag kunde hjälpa till och ta fram lite uppgifter om ett par spelare.

Vad var det för spelare?

– Han tittade på bröderna Nazari i MFF. Sen William Atashkadeh från Örebro. De söker ju lite spelare som har den europeiska erfarenheten, så att de kan smitta av sig lite på iranierna - som är duktiga men som inte riktigt kanske har gått hela vägen rent mentalt.

Det låter som att du har mycket att stå i. Har du tid över till annat?

– Jag ser till att alltid ha tid över till familjen. Det är någonting som inte går inte att jämföra med någonting annat.