Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Publikfavoriten: "Zlatan är Zlatan - han är speciell"

- 17/12/2011, 21:37 -
Men trots det blev det bara sex landskamper för anfallaren.
1 av 4

Men trots det blev det bara sex landskamper för anfallaren.

Staffan Almquist/SCANPIX

Kindvall öste in mål 1994.
2 av 4

Kindvall öste in mål 1994.

BILDBYRÅN

Bo Andersson, Vadim Jevtusjenko och Niclas Kindvall i AIK.
3 av 4

Bo Andersson, Vadim Jevtusjenko och Niclas Kindvall i AIK.

BILDBYRÅN

Niclas Kindvall lirade i AIK, Norrköping och Malmö FF - och Andrea Doria.
4 av 4

Niclas Kindvall lirade i AIK, Norrköping och Malmö FF - och Andrea Doria.

BILDBYRÅN

Kindvall - speedkulan som levde efter mottot "borta bra med hemma bäst".

STOCKHOLM. Det är inte många fotbollsspelare som är älskade i tre olika svenska lag. Men Niclas Kindvall, mannen som aldrig trodde att han skulle bli proffs, är en av få som kan skryta med det. Men trots det vet inte han vilken klubb som ligger honom närmast hjärtat.

– Det är jättesvårt att säga. När man har spelat så är det svårt att ha eget lag. Jag har spelat för AIK, Norrköping och Malmö FF och jag blir jätteglad när det går bra för dem. Men jag är verkligen inget fan. Nu var det ju även elva år sedan jag slutade, det finns nästan ingen kvar som jag spelade med. Den ende är typ Daniel Andersson i Malmö FF, säger han till Nyheter24.

I dag har det gått elva år sedan han hängde skorna på hyllan och numera jobbar han som frilansjournalist. Men särskilt många spaltmeter om livet som fotbollsspelare blir det knappast för den 44-årige Kindvall.

– Jag tycker att det är för enkelt. Jag har ju gjort några saker… jag har skrivit för Offside någon gång till exempel. Men jag skriver inte om det, inte för att det är enkelt på det viset, men det är roligare att skriva om andra saker. Jobbar man med någonting i 15 år, så väljer man andra saker. Det är inte tråkigt eller så, men jag kan redan den världen.

Hur stort är ditt intresse för fotbollen i dag?

– Jag är intresserad av fotboll. Men mer som allmänt intresserad. Jag är ingen fotbollsnörd, men jag gillar att titta på det när det är någon Champions League-match eller någon het match i någon annan liga, säger han.

Följer du inte ens allsvenskan??

– Nej, det gör jag inte heller. Det händer väl att jag kollar på någon match eller läser tidningen ibland. Men jag kan knappast påstå att jag följer den.

Succén i "Peking"

1987 kritade den då 20-årige liraren på för Solna-klubben AIK. Men där blev det fyra tuffa år för den snabbe anfallaren som snabbt lärde sig vad det innebar att lira i ett bottengäng.

– Jag var ganska ung när jag kom till AIK. Jag tror att jag var runt 20 år när jag kom till klubben. Och vi var inte så jättebra, vi låg på botten alla de fyra åren jag var där. Men det var ändå där jag fick debutera i allsvenskan och det gick väl hyfsat bra för mig. Men det var först när jag kom till Norrköping som jag kände att jag blev lite bättre. För mig var det väldigt viktigt att vara med i ett topplag där vi spelade rolig fotboll. Det var oerhört roligt och det laget var förmodligen det bästa jag har spelat i.

Två år efter att han hade skrivit på för AIK lossnade det för anfallaren, som vann den interna skytteligan två år i följd innan han skrev på klubben där hans pappa Ove Kindvall en gång i tiden hade gjort succé, IFK Norrköping.

Och det svenska glansåret 1994 lossnade det helt och hållet för den anfallsesset, som vann skytteligan med sina 23 baljor. Det har ingen överträffat sedan dess.

– Det var en rätt så galen säsong, den enda där jag gjorde mycket mål. Annars så har jag gjort några mål ibland, men jag var ingen riktig målskytt utan jag har fått hoppa mellan mittfältet och anfallet. Men det året var helt bisarrt, jag gjorde mål hela tiden. Jag har för mig att jag gjorde 49 mål på 47 matcher, inkluderat med träningsmatcher och sånt.

Vad var det som hände?

– Det är svårt att förklara vad som hände. Det kändes som om att det inte fanns några hinder och när jag fick bollen så visste jag bara att jag skulle göra mål. Kom man fri med målvakten, så syntes han inte. Han var lika liten som en legogubbe. Men den omvända situationen kan också komma, då man bara ser målvakten. Men just det året så stämde allting.

"Ingen landslagskarriär"

Men trots att han ändå gjorde stor succé i allsvenskan och öste in mål, fick skyttekungen aldrig riktigt visa upp sina kvaliteter i landslaget. Totalt blev det sex landskamper för Kindvall, som fick följa VM i USA samma år från tevesoffan.

– Man kan nog skriva landslagskarriär med citationstecken. Jag spelade ingen tävlingsmatch, utan det var bara i diverse träningsturneringar. Jag var ju femteforward efter Henrik Larsson, Tomas Brolin, Martin Dahlin och Kennet Andersson. Det finns inte så mycket att säga om det men det är inget man kan tjura över heller. De var ju de bästa. Jag fick lira en del gånger när stjärnorna inte var med, och det var roligt. Men det är nog att ta i om man kallar det för en karriär, säger han.

Kändes det hopplöst att ens konkurrera om en plats?

– Nej, det gjorde det inte. Jag hade bra självförtroende 94 och det var då jag skulle ta chansen att slå mig in, åtminstone som reserv.

"De hade läst på dåligt"

Inför säsongen 1995 skrev han dock på för Bundesligalaget Hamburg. Biljetten ut till Europa var fixad, men tiden i Tyskland blev inte riktigt som han hade väntat sig.

– Jag spelade väl lite annorlunda än dem. Jag var inte kraftig eller någon spelare som tar emot bollen. Hamburg hade nog läst på dåligt. Där så skulle man ju ta emot, passa ned till mittfältarna som sen skulle slå den till sidorna som i sin tur skulle slå inlägg. Jag var ju en spelare som var rätt snabb. Jag sprang igenom men bollarna kom aldrig, säger han och fortsätter:

– Samtidigt så passade ändå inte proffslivet mig. Det var för mycket träning men även för mycket runt träningarna. Man skulle gå runt och inviga marknader, sätta på sig klubbkostymen och sånt. Det kändes inte rätt.

Det är många vars största dröm är att få chansen i Europa. Du fick den men gillade inte den - varför?

– Jag kan inte riktigt svara på det. Man ska inte lura sig själv heller; jag var inte tillräckligt bra. Allting sitter inte i benen, utan i skallen också. Tittar man på de svenskar som har lyckats bra ute i Europa, så är det bara en handfull. Det är människor som har starka psyken och det hade jag inte riktigt. Det livet var inte för mig av någon anledning.

"Byter gärna ut allt jag har vunnit mot ett SM-guld"

Men trots att Kindvall gjorde flera säsonger i allsvenskan, öste in mål och var en av de bästa spelarna, så lyckades han ändå aldrig knipa ett SM-guld.

– Ja, jag har ju vunnit skytteligan, vunnit innomhus-SM en gång och Svenska cupen en annan gång - men jag skulle gladeligen byta ut alla dem för ett SM-guld. Samtidigt är jag  ändå nöjd med det jag gjorde. Det kunde ha gått bättre men det kunde även ha gått sämre. Att jag inte har ett SM-guld är ingenting som jag ligger vaken om nätterna för, säger han.

Vad är ditt finaste fotbollsminne?

– Jag har många fina minnen från min karriär. Man har träffat så många lagkamrater och människor som man gillar. Och för mig finns det inget skönare än att vara på planen, göra en bra match och vinna och sedan stå där och tacka publiken. Man känner att man har gjort någon glad, och det var den känslan man ville ha hela tiden.

Har du några minnen som du bara vill glömma bort?

– Ja, jag har gjort en massa plattmatcher, men de glömmer man rätt fort. Jag har förlorat och underpresterat i viktiga lägen. Vi åkte ut ur allsvenskan med MFF 1999 trots att vi mer eller mindre var topptippade. Det var inte roligt.

"Zlatan är Zlatan"

I superettan fick han dock se ung och talangfull anfallare ta sina första steg mot proffslivet. Zlatan Ibrahimovic började prestera på riktigt och bombade in 12 mål i den svenska andradivisionen och var högst delaktig när MFF genast tog klivet upp till allsvenskan igen.

– Zlatan är ju Zlatan och han är väldigt speciell. Jag spelade med honom i hans första år, vi lirade på topp tillsammans. Jag tror att mycket av det som gör att han hamnar i blåsväder också är det som gör att han är så bra. Utan sin självkänsla, attityd och vilja stå i centrum hade han aldrig varit där han är i dag, berättar Kindvall.

Hur var det att spela med honom då?

– Det var väl inte mer än vanligt. Jag var 32 år och var på väg att sluta medan han precis var på väg upp. Självklart pratade man med honom då.

Hur mottaglig var han för dina tips?

– Han var mottaglig för sånt och vi kunde ha bra resonemang. Men han hade sin attityd redan då och även hans starka självförtroende. Jag hade aldrig några problem med honom och jag tror att det mesta som skrevs i tidningarna var ganska överdrivet, säger han och fortsätter:

– Jag tyckte att det var kul att spela med honom. Man såg redan då… eller jag kunde inte se att han skulle bli en världsstjärna, men jag såg att han hade alla möjligheter att bli det.