"Nu får svensk polis kliva ner från sina höga hästar"

Det är sannerligen inte bara några världsfrånvända anarkister i rånarluvor som är besvikna på polisen. Jag tillhör dem som i många och tydliga sammanhang tagit polisens försvar i en rad ärenden och frågor. Jag har stor respekt och tillit till svensk polis. Särskilt gäller detta faktiska, verkliga poliser, män och kvinnor i uniform som riskerar sina liv för att göra min vardag och verklighet trygg och säker.

Däremot är det ingen hemlighet att svensk polis genom åren genomkorsats av inkompetenta chefer. 

I mina mörkaste stunder av total obegriplighet inför den så kallade "villkorstrappan" har jag försökt formulera det som så, att det är poliser på hög nivå, de som står på tröskeln till politiken och ministrar och maktens korridorer, som inte velat lyssna en enda sekund på svensk fotboll när det gäller den brutala och närmast regelvidriga lusten till kollektiv bestraffning när det kommer till fotboll. Jag har hoppats att det handlat om okunskap.

Nyligen hörde jag en allsvensk klubbdirektör formulera det så här: 

"Polisen verkar ha uppfattningen att det bara går att gå uppför den där trappan. Men de kanske skulle behöva kliva ner några steg och börja prata med oss och andra"

När jag rest runt i många allsvenska klubbar är det just bristen på kommunikation som sticker ut. Polisen vägrar snacka med någon. De pratar inte med klubbarna, inte med media och de pratar framförallt inte med dem som drabbas av denna kollektiva masspsykos till bestraffning, nämligen supportrarna. 

För en polismyndighet som i alla andra sammanhang återkommer till vikten av samförstånd och dialog är det här mönstret totalt obegripligt. Det nya är att även tunga instanser som Mats Enquist på Svensk Elitfotboll och andra offentligt går ut och kritiserar polisens hårdare och dialog-fientliga linje. Polisen vägrar ändå lyssna. 

Själva anser polisen att den så kallade villkorstrappan är en ”framgångsfaktor.”

Verkligen?

På vilket sätt är det en framgång att klimatet mellan supportrar och polis i rask takt försämrats? På vilket sätt är det en framgång att polisen i ett vakuum försöker återupprätta lagen genom att straffa personer som är totalt oskyldiga? På vilket sätt är det en framgång att Sveriges största och viktigaste kulturrörelse, nämligen fotbollen, behandlas som något som katten släpats in?

Nu växlar polisen upp ännu en gång och meddelar att man kan komma att använda tårgas mot folksamlingar. Det här är en upptrappning som enbart sker från polisens sida. Det är kanske det mest bisarra i allt det här är att säsongen har inte ens startat. Supportrarna går runt som pilska träningshästar och väntar in starten och polisen går ut med att man minsann kan komma att använda tårgas mot svenska fotbollssupportrar. Vad är det som händer? På vilken förekommen anledning då?

Det är obegripligt.

Sofia Bohlin, ordförande vid Svenska Fotbollssupporterunionen, en rikstäckande organisation för svenska fotbollssupportrar är oroad och säger till Expressen:

"Det här kommer skapa ökad osäkerhet och ökad oro och misstro mot polisen".

Exakt så. Det är dessutom tyvärr en berättigad misstro. Svensk polis måste börja med att gå ner från både sin egen trappa och de höga hästarna de satt sig på. Endast så kan vi återupprätta en dialog som blir fruktbar för alla.

Marcus Birro