Sonebys Kiev: "Ren och skär olycka från topp till tå"
Martin Soneby avslutar sina ukrainska dagböcker med att beskriva hur han lyckades få bort tankarna på den svenska misären i EM.
Att vakna upp efter den där Englandsmatchen i ett regnkallt Kiev och ett fruktlöst försök att ha supit bort den värsta sorgen kvällen innan, var en av de värsta morgnarna jag upplevt sedan nån misslyckad festivalhelg under mitten av 90-talet. Ren och skär olycka från topp till tå. Vi ville inte kliva upp ur sängen, av minst tre anledningar. Vi visste att vi hade fem dagar i Kiev som måste fyllas, och eftersom det fotbollsmässiga var orsaken till misären, ville vi göra vad som helst som inte var fotbollsrelaterat.
Vi beslutade att vi skulle sätta oss på något kommunalt färdmedel och bara åka. Skitsamma var i Kiev vi hamnade, bara låta slumpen styra och se om något kul hände. Det kan ha varit ett undermedvetet självmordsförsök, eller i alla fall ett sätt att hamna i en situation där man slapp tänka på kvällen innan. Jag vet inte. Ta oss till ghettot där galna alkisar och limsniffande snorungar jagar oss nerför gatan, bara vi får ut den där jobbiga matchen ur systemet. Nåt sånt.
Vi tog en spårvagn där biljetten kostade en krona och femtio öre, och åkte tills vi inte längre såg Euro 2012-skyltar. Det var relativt risiga kvarter, men inte sådär fruktansvärda som vi i hemlighet hade hoppats på. Gamla förkommunistiska fasader som de hade gjort sitt bästa för att fräscha upp, och dåligt lagade gator. Men inga hundar någonstans. Jag är rätt säker på att de har lagt ner ett jättearbete på att skjuta av alla gatuhundar innan EM började. Det är fullständigt orimligt att jag hittills bara har sett två gatuhundar. Kiev känns som en hundstad. Speciellt i kvarteren där de helst inte vill att fans ska promenera.
Vi hittade en butik som sålde t-shirts och sneakers. Det första killen i butiken gör när vi kliver in, är att peka på min kollegas skor och säga med grov ukrainsk brytning ”Puma Yo MTV raps limited edition”. Det finns hipsters i den här stan också.
Försöket fungerade. Vi tänkte inte längre på att vi är ute ur turneringen, och att vi har flera dagar att slå ihjäl här nere. Vi ska ge oss på fler slumpmässiga spårvagnsresor till de mindre attraktiva delarna av stan.
