Ehrnberg: "Läggmatchen spädde på den svenska hybrisen"
I Sverige har vi länge vandrat runt med en snorkig överskattning av våra Tre Kronor. Är den nu bortblåst?
Tre Kronors väg mot VM-finalen drar vidare. Först ut är Tyskland under onsdagskvällen, där efter möter vi antingen USA eller Tjeckien.
Frågorna är självfallet många inför morgondagen. Är den svenska hybrisen verkligen död? Har den någonsin levt?
Vi vann trots allt OS-guld och (!) VM-guld 2006. En makalös dubbel som givit oss kramper ända sedan dess. Tre Kronor ses fortfarande som en stormakt tack vare gamla meriter. Så enkelt är det. Och trots alla enorma talanger, kommer det med största sannolikhet att fortgå på det sättet ett tag framöver.
Framför allt när en flaska Laphroaig kan locka mer än att dra på sig de blågula färgerna.
KOSICE. Tre Kronors stora/betydelselösa/oseriösa (välj själva) uppdrag i Slovakien drar vidare. Efter en relativt kaosartad drabbning mot Kanada har det alltså blivit dags för kvartsfinal och spel mot Tyskland.
Tyskarna har de senaste åren, om nu någon missat det, vuxit en del som hockeynation. Fler lirare har fått chansen i NHL och än fler har gjort succé i Europa.
Men med det sagt var det inte utan förvåning som de ledsna minerna lös med sin frånvaro när slutsignalen ljöd efter måndagens match. Att tyskarna har gått framåt som hockeynation är en sak. Att de skulle ha blivit bättre än Ryssland är en helt annan fråga.
För oavsett hur man vill se på det och hur lång påle man än behöver för att ta på "läggmatchen", var det onekligen positivt med en 3-2-förlust mot Kanada.
Mestadels för att de ryska björnarna vaknat och den störste av dem alla har anslutit till VM-truppen.
Alex Ovechkin är nu VM-turneringens klart mest lysande stjärna, möjligtvis med undantag för Viktor Fasth - men det är sagt med ett par svenska solbrillor på näsan.
– Vi spelade för att vinna [över Kanada], men jag gråter ju inte för att vi slipper möta Ryssland i kvartsfinal, sa exempelvis Robert Nilsson efter matchen.
Är finalen nära?
Vägen fram till finalen bör i traditionens tecken vara utstakad. Först ska tyskarna avfärdas och sen ger vi (får vi hoppas) amerikanerna noll möjlighet till revansch.
Exakt så enkelt ska det vara men exakt så svårt kommer det att bli. För om det blir Tjeckien i semifinal, då vet bara gudarna vad som sker.
Stormakten är bortsprängd?
Tre Kronor har gjort allt annat än att imponera. Efter megadebaclet mot Norge har förvisso segrarna avlöst varandra fram till måndagens "läggmatch".
Och nu är det upplagt för antingen en makalös surfvåg in mot finalmatchen eller ett fiasko av 2002 års proportioner.
Tre Kronor är förvisso inte längre den enorma stormakt vi i Sverige förväntar oss. Även om vi länge haft en övertro till vårt landslag har det alltid funnits ett korn av realitet i vår hybris.
Men nu har vi bara ett halvt dussin lirare som verkligen levererar, som verkligen brinner för turneringen - och samtidigt har talang nog att briljera. I spetsen för dessa åker Patrik Berglund samt guldpucken-vinnaren, Viktor Fasth.
Resten av packet glider däremot runt i alibicirklar eller ligger kvar på andra sidan Atlanten med en rökig, välsmaklig och framför allt dyr Laphroaig och tittar med största sannolikhet på "CSI Miami".
