Bali chillar på en fest

Låt mig först och främst börja med att konstatera att jag och Hanif Bali har en historia. När jag skrev om honom på Alliansfritt Sverige så bemötte han kritiken genom att förolämpa mig på twitter. Något han satte i system mot meningsmotståndare tills moderaterna ryckte honom i örat och tvingade honom att sluta twittra. Inte mig emot, även om jag aktivt håller mig uppdaterad på vad högern pysslar med så har även jag mina gränser. Tyvärr kommer man inte undan Hanif Bali ibland, som just nu när han valt att kläcka ur sig ännu en väl genomtänkt åsikt på Aftonbladets debattsida.

Följande är några briljanta utdrag från Hanif Balis debattartikel som han skrev med anledning av att Fredrik Reinfeldt inte verkar tycka att massarbetslöshet är ett problem:

När jag googlar på etnicitet och arbetsliv blir min första träff en rapport från LO som heter ”Etnisk diskriminering i arbetslivet”. Totalt får jag 217 000 träffar. De vänsterkrafter som nu går lös mot statsministern för att han har använt begreppet etnicitet har med andra ord en hel del att vara arga över.

Ska man applådera Bali för hans användande av forskningsverktyget ”Google” först eller ska man jubla över att han tror att ”vänsterkrafter” är arga för att någon använt ordet etnicitet?

jag känner inte en enda icke etnisk svensk som känner något annat än glädje över att vi har låg arbetslöshet.

Hanif Bali såg sig om på senaste MUF-mötet, frågade försiktigt den enda andra personen som inte var etniskt svensk om han gillar Reinfeldt och nöjde sig med det svaret. Bali, du kan få göra ett besök i mina trakter, där det råder väldigt hög arbetslöshet och ingen har en soft riksdagsledamotlön på över 50 papp att luta sig tillbaka på. Fråga människorna här hur glada de är.

Jag tillhör en grupp som inte lyckas bra på arbetsmarknaden, unga invandrarmän. Bland oss är resultaten i skolan sämre och vi har svårt för att komma in på arbetsmarknaden. Vi måste känna ett ansvar och vilja att förändra det. Det enda sättet måste vara att tala om det.

Trevligt, ansvaret ligger självklart helt och hållet hos de utsatta. För det kan ju inte vara så att det råder en strukturell diskriminering av utlandsfödda på den svenska arbetsmarknaden va Bali? Nope, självklart inte, det är vi med svart hår som ska rycka upp oss helt enkelt.

Det finns annat dumt att citera i hans debattartikel men jag vill gärna ta med denna guldbit från en annan artikel om Reinfeldts uttalande:

– Äntligen pratar någon om det här problemet. Ledande politiker har inte vågat ta i frågan tidigare.

Tack Hanif Bali. Tack för att du spär på den främlingsfientliga myten om att ingen vågar diskutera invandrares situation i Sverige. Tack för att du gör kampen svårare för alla anti-rasister som dag ut och dag in gör just det du säger att ingen tar tag i. Tack för att du bekräftar att det inte spelar någon roll om man själv kommer från ett annat land, man kan fortfarande sprida främlingsfientlig propaganda.

Men allra mest vill jag tacka dig för att du visar att inga pengar och pressekreterare i världen kan stoppa en pajas från att göra bort sig om, och om, och om igen. Fortsätt skina.

Och just ja, en sista sak:

Folkpartiet är inte precis kända för att ha kontakt med verkligheten. Under valrörelsen 2010 uttryckte de sig såhär gällande vår militära närvaro i Afghanistan:

De rödgröna vill att Sverige ska dra tillbaka trupperna från Afghanistan med början 2011. Om omvärlden drar sig ur Afghanistan kommer talibanerna vinna tillbaks regeringsmakten. Kvinnor skulle utsättas för det djupaste förtryck och landet skulle återigen bli bas för internationell terrorism.

Nu verkar det som att Allan Widman, Folkpartiets försvarspolitiska talesperson, gått över till talibanernas sida. Han skriver nämligen på sin blogg att de svenska trupperna ska tas hem från Afghanistan.

Det finns många frågor där Folkpartiet svingat batongerna istället för att se till verkligheten. Det gäller allt ifrån slöjförbud och euron till hela deras skolpolitik. Denna gång verkar det som att de råkat slå sig själva i skallen med batongen och satt den där lösa skruven på plats igen.

Flera källor bekräftar nu att Försvarsminister Sten Tolgfors avgår. Han uppges avgå på egen begäran men det är rätt så tydligt att det helt enkelt handlar om att man inte kan hantera den negativa publiciteten längre.

Tolgfors avgår på grund av hans inblandning i den så kallade ”Saudivapen”-affären där Sverige gått med på att bygga en vapenfabrik åt Saudiarabien. Det verkar dessutom som att Tolgfors ljugit om sin inblandning i det hela. Beslutet att bygga fabriken togs under Alliansen och även om Tolgfors avgår så kvarstår frågan: Vad visste Reinfeldt?

Statsministern bär det yttersta ansvaret och även om Försvarsministern avgår så är det fortfarande många frågor som kräver svar. Moderaternas taktik att helt enkelt kicka en minister så fort det börjar bli hett om öronen kan inte fungera i all evighet, någon gång kommer journalisterna att fortsätta jaga uppför beslutstrappan och till sist hamna hos Reinfeldt själv. Knappt en timma innan Tolgfors meddelade sin avgång så sa Reinfeldt att hans förtroende var oförbrukat. Tillit till Försvarsministern och beslut om att bygga vapenfabriker i Saudiarabien, det säger mycket om Reinfeldts omdöme.

Det går inte vidare bra för Alliansen. De Rödgröna skulle få egen majoritet om det var val idag och Socialdemokraterna tar väljare direkt ifrån Moderaterna nu. Genast skickar Alliansen ut propagandaminister Schlingmann för att kommentera Alliansens kris och som en sann propagandaminister så är det inte verkligheten han beskriver.

– Alla allianspartier har väldigt bra egenkraft och förmåga att locka till sig väljare.

Det påstår Schlingmann, men låt oss ta en titt på hur verkligheten ser ut. Kristdemokraterna förlorar 29 väljare om dagen och har legat under 4 %-spärren till riksdagen i över ett år nu. Centerpartiet tappar hela 71 väljare om dagen och ligger och skvalpar precis över gränsen för att trilla ut. Folkpartiet, det mest verklighetsfrånvända partiet i riksdagen (och det säger mycket när man tävlar med SD och M), har gjort en rejäl dykning och börjar också närma sig 4 %. Moderaterna är inte längre största parti, de lyckas inte hålla kvar sina väljare när de möter en fungerande opposition. Det enda M kan hoppas på är just att oppositionen missköter sig. Vilket den tyvärr haft en tendens att göra det senaste året. Men nu har det ändrats och Alliansen störtdyker som resultat.

Alliansen kan inte längre släta över sin kapitalt misslyckade jobbpolitik med PR och Orwellianskt språk. De har inte lyckats leverera jobben och nu får de ta smällen för det. Väljarna är inte dummare än så, fina ord och PR-kampanjer spelar inte så stor roll ifall man inte lyckas leverera något konkret. Nu väntar vi bara på att Alliansen och Moderaterna ska förstå detta.

Dagens största skandal handlar om vapenexport. Det har nämligen kommit fram uppgifter om att regeringen hjälper Saudiarabien att bygga upp ett alldeles eget krigsmaskineri. Det går inte på något sätt att ursäkta att Sverige hjälper en diktatur där mänskliga rättigheter inte respekteras på något vis. Ändå tvivlar jag på om regeringen eller dess representanter kommer att göra bot och bättring för detta.

Våra vapen är de som mördar frihetskämparna som slåss för demokrati i mellanöstern. Regeringen Reinfeldt har ansvaret för detta, det är inget vi har röstat om. Men vi kan med våra röster bestraffa de som bär ansvar.

Sydsvenskans recension av Axess feministnummer recenseras i Axess-bloggen av Johan Lundberg. Som läsare är det inte helt lätt att förstå med vilka argument som han underbygger sitt försvar. Det verkar snarare som att allt Lundberg lyckas göra är att påpeka att ja, Mona Masri har helt rätt i sin kritik. Och det är ju också ett försvar av något slag.

Chris Brown är en dömd kvinnomisshandlare. Chris Brown är också en prisbelönt artist som nu senast vann Bästa R’nB på Grammy-galan. Detta är helt i sin ordning. Vänta, lägg ner högaffeln en sekund och låt mig förklara.

Många har uttryckt sin avsky och ilska över att Chris Brown tilläts delta och vinna ett pris på Grammy-galan. Man menar att en dömd kvinnomisshandlare inte ska få den möjligheten och äran. Jag förstår ilskan hos de som tycker så och jag delar upprördheten över vad Chris Brown gjorde mot Rihanna. Men jag tycker inte att han ska tvingas bo i en grotta eller sitta fäst vid en skampåle resten av sitt liv. Han är en dömd brottsling men han har också avtjänat sitt straff. Det innebär att han är en medborgare som alla andra nu.

Det kanske känns fel att han bara ska få leva sitt liv nu utan vidare konsekvenser. På samma sätt som det känns fel att någon kan begå våldtäkter, mord och andra grova brott, för att sedan leva ett vanligt liv efter avtjänat straff. Men det är en av de viktigaste aspekterna av vår civilisation. Chansen att få börja på nytt och bidra till ett bättre samhälle. Rehabilitering och integration tillbaks in i samhället för brottslingar minskar inte bara chansen att de begår nya brott, det innebär dessutom att vi slipper lägga massa stålar på att hålla någon inburad. Vem vet, de kanske till och med drar in några skattepengar.

Det finns de som vill hänga ut kvinnomisshandlare, våldtäktsmän och pedofiler. I Sverige företräds dessa politiskt av främst Sverigedemokraterna. Om vi bortser ifrån det faktum att många felaktigt eller på osäkra grunder hängs ut och får lida av det så återstår problemet med stigmatisering och utfrysning. Vi måste erbjuda en chans till bättring, genom att hänga ut människor och straffa dem livslångt efter avtjänat straff så fråntar vi dem den chansen. Kvar finns då bara alternativet, att stå utanför samhället, och vi vet redan vad det innebär.

Nu kanske du tänker ”Visst, nu kan du sitta där och vara rationell men vänta tills något händer dig, då kommer det låta annorlunda”. Och du har helt rätt. Ifall något hemskt hände mig själv eller någon i min närhet så skulle jag vilja se förövaren lida. Beroende på dådet så skulle jag antagligen vilja se dem dö. Då är det tur att vi har ett rättssystem som kan agera rationellt när jag inte är kapabel att göra det.

Jag har blivit utsatt för brott och jag är en av få svenskar som fått se min förövare bli dömd till döden. Jag pratar om Saddam Hussein, hans biokemiska attacker på kurderna drabbade mig och min familj personligen. När han hängdes så firade ingen av oss, trots vad han gjort mot min familj. Hans död gav oss ingenting tillbaka förutom känslan att sann rättvisa rann oss ur händerna.

Nu är just Saddam Hussein ett ganska så extremt fall att ta upp här, men jag tror att ni förstår min poäng. Människor förändras, de kan begå vidriga brott och ändå vara positiva faktorer i vårt samhälle efteråt. Ett civiliserat samhälle måste lämna utrymme för den förändringen, vi kan inte låsa in folk i rollen som kriminell resten av deras liv. Dörren in i värmen igen måste alltid stå öppen.

Läs även:

• UNFITNEY – Något om Whitney och wifebeaters

Just nu pågår en het debatt kring denna bild som föreställer senaste numret av tokhögerns egna lilla tidning Axess. Många finner det osmakligt med en bild på en kvinna som håller i ett avhugget manshuvud och texten ”MOT EN NY FEMINISM”. Konstverket föreställer Salome, en kvinna som förekommer i Bibeln, dock ej huvudpersonen i den boken. Eftersom en bild säger mer än tusen ord så vill jag endast kommentera debatten med detta:

Bilden är ett montage, producerad av Hampus Bovbjerg Grip.

Fredrik Reinfeldt vill höja pensionsåldern med 10 år, så att man går i pension vid 75 istället.

Ifall man har ett tungt jobb och inte har möjlighet att jobba så länge så tycker han helt enkelt att man ska byta jobb. Hör du det lilla betonggjutaren? När din kropp är söndersliten vid 55 års ålder så ska du helt enkelt sadla om och bli banktjänsteman så du kan jobba 20 år till. Det är inte så konstigt att Reinfeldt inte vet vad han talar om, med undantag för två månader som han jobbade på en bank så har vår statsminister inte jobbat med något annat än politik. Ungefär som näringslivsminister Annie Lööf som inte heller har någon påtaglig erfarenhet från näringslivet. Det är alltid trevligt när arbetslinjens främsta försvarare ger sig på arbetarna från sina bekväma kontorsstolar.

De senaste dagarna har två diskussioner som kan tyckas vitt skilda pågått på twitter. Den ena diskussionen som förts under hashtaggen #klasshat har handlat om den ”Överklassafari” som organisationen Allt åt Alla anordnat. För att tydliggöra klassamhället så hyrde man helt enkelt en buss och åkte till Solsidan. Där möttes man av bortskämda brats som välkomnade turisterna med sin egen version av internationalen, de höjde sina händer med mobilen i näven och skrek ”Iphone! Iphone!”. Överklassens barn passade sedan på att omfördela sina resurser genom att kasta ägg på bussen. Överklassafarin fick många borgerliga debattörer att gå i taket, överklassen och armén av lakejer som de avlönar gillar inte när man påpekar att de lever på vår bekostnad. De vill gärna påstå att klassamhället inte existerar, att rikedom är en fråga om hur hårt man jobbar och att alla har lika förutsättningar. Med den logiken så borde väl de kinesiska slavarbetarna som sliter 20 timmar om dygnet på iphone-fabriken vara tiofaldigt så rika som överklassen på Solsidan, eller hur?

Den andra diskussionen som pågått fördes under hashtaggen #homoriot. Den handlade om hur HBT-personer utsätts för hat, fördomar och okunskap på grund av sin sexualitet. Flera HBT-personer vittnar om allt ifrån systematiska trakasserier till att bli behandlade som ett husdjur av heterosexuella i sin omgivning. Det kan handla om allt ifrån att konstant få frågan om vem som är tjejen eller killen i förhållandet till att diskrimineras av sjukvården eller utsättas för hatbrott.

Vad har då dessa två diskussioner gemensamt? De handlar båda om strukturer i samhället. Vi har klassamhället som förtrycker arbetarklassen och vi har heteronormen som drabbar HBT-personer. Två strukturer som genomsyrar allt vi gör men som vi inte pratar tillräckligt mycket om. Därför blir jag väldigt glad av att diskussioner som #klasshat och #homoriot uppstår. Visst, det kanske leder till att några vita och heterosexuella män från övre medelklassen blir kränkta men det är inget jämfört med det lidande som de som inte tillhör samhällets privilegierade får utstå. Vi behöver prata om dessa saker och belysa problemen som de skapar. Vi behöver prata om hur barn som föds till rika föräldrar får gå i bättre skolor, bo i bättre områden, får bättre mat och lever flera år längre än de fattiga barnen på andra sidan stängslet. Vi måste belysa hur heteronormen förstärker fördomar om HBT-personer, hur heteromannens rädsla för det annorlunda manifesterar sig i form av trakasserier och våld, hur det i vårt samhälle är acceptabelt att använda ”bög” som en svordom.