|
P recious handlar om en 16årig flicka vid namn Precious, hon bor i Harlem. Hon är gravid för andra gången. Båda gångerna är det hennes pappa som våldtagit och gjort henne gravid. Precious första dotter har fått Downs Syndrom, hon är analfabet och dessutom gravt överviktig. Precious blir utkastad ur sin skola på grund av sin graviditet och får börja på en alternativ skola. Det låter så mörkt att det måste bli en plåga att se på filmen, men det är inte riktigt så.
Filmen skildrar hur det kan vara att vara på botten av samhället, i områden som man knappt vet eller vill veta existerar. Precious har gått igenom sitt liv i 16 år utan att någon myndighets- eller auktoritetsperson någonsin brytt sig. Trots detta är det här ingen film som handlar om hur dåligt USA tar hand om sin underklass. Snarare handlar det om människor som vägrar ta hand om varandra. Om föräldrar som är så skadade själva att de omöjligen kan ta hand om någon annan. Om medmänniskor som inte ser eller vägrar se. Mest av allt handlar det om styrkan i att inte ge upp, för Precious ger aldrig upp, trots sin demonmorsa och all skit hon får utstå. Det handlar också om människor som faktiskt ställer upp och hjälper fast de har fullt upp.
Precious är en bra film. Rakt igenom. Från manus till regi till scenografi till skådespeleri till redigeringen. Precious önskedrömmar som klipps in här och där bidrar till små små strimmor av hopp i allt det mörka. Det är just skådespeleriet som är så överraskande bra. Gabourey Sidibe som spelar Precious debuterar med den här filmen. Mo’Nique som spelar hennes genomvidriga mamma är visserligen inte debutant, men har definitivt inte gjort några storfilmer tidigare, utan mest små små biroller, att kalla Precious för hennes riktiga debut känns inte helt fel. Detsamma gäller Lenny Kravitz. Vad som verkligen överraskar är dock Mariah Carey. Att hon kan sjunga finns det ju inga tvivel om, men att hon kan agera kan man verkligen diskutera, särskilt efter hennes katastrofala film Glitter. I Precious gör hon en roll som en rätt grå och knappt synlig socialassistent och hon levererar! Att nominera henne för en Oscar känns väl något överdrivet, men det är inte långt därifrån faktiskt.
Att Lee Daniels är en regissör man bör hålla ögonen på framöver råder det inget tvivel om. Precious är hans andra film, men det är genom den här man kommer känna till honom.
|
