Bonde söker fru 2023: Sabina, du förtjänar ett jävla Nobelpris

Herre. Min. Jävla. GUD. 

Då var näst sista avsnittet av Bonde söker fru 2023 avverkat och det känns som att jag fått glas i ögonen. Mitt hjärta gör ont och jag har seriöst blossat upp vid halsen som jag gör när jag ska hålla föredrag på jobbet. 

Skillnaden är att denna gång hjälper det inte att föreställa sig folk nakna. 

Jensa har det ju gått käpprätt åt helvette för. Jag trodde ju som sagt att det var han som det skulle gå absolut bäst för. Under början av sommaren fullkomligt badade han i brudar. Det var som att se Tom Cruise på röda mattan efter första Top Gun då ansökningarna till amerikanska flygvapnet ökade med 800%. 

Men plötsligt vände det. 

Fruktsallads-scenen i Bonde söker fru fick mig att krypa ur mitt eget skinn

Efter en halvstel kladdkakedejt valde brevskrivaren Ida att lämna. "Happ", sa Jens och vände sig knappt om när bilen rullade iväg. Men sedan hände ju det som inte fick hända. Alexandra som har hans hjärta i sina små minihänder tar in på hotell. Och efter några timmar i ett nice badkar med en amaretto sour i handen inser hon att detta inte är det hon vill. Så hon återkommer till Jens och berättar att ... ja, tack men nej tack till gårdslivet. 

Jens blir helt förkrossad och bryter ihop framför kamerorna. 

– Hon var min favorit. Det har hon varit från allra första början, erkänner han. 

Och well, det har också kommit fram att Alexandra och Jens pratat i telefon efter speedejtningen vilket egentligen är mot reglerna.

Sabina blev ensam kvar med en tyst Jens som gråter över en annan tjej. 

Vad kul. 

Alltså jag kan INTE ENS FÖRESTÄLLA MIG HUR JAG HADE AGERAT I DENNA SITUATION. 

Vi måste prata om Jens kladdkaka i Bonde söker fru

Men denna stjärna Sabina med ett psyke av stål och hjärta av guld agerar helt exemplariskt. Utan att det blir stelt eller konstigt. 

För det första blir hon ju lämnad i sin ensamhet på gården då Jens behöver fundera och hänga med djuren. Hon är helt ovetandes av vad som komma skall. Sedan kommer Jens tillbaka. 

– Detta är ju jobbigt. Väldigt jobbigt för mig. Jag känner mig helt tom i hövve. Väldigt.... väldigt ledsen är jag, säger han då. 

Här hade man ju själv sagt: 

– Mmmmmm men VAD KUL DET HÄR ÄR FÖR MIG DÅ JENS! Fan så fint att sitta kvar här som en uggla medan du åker till gården och gråter över en annan brutta. 

Men icke. Sabina svarar istället så förstående. Att hon finns där för honom och att hon vill att han ska kunna landa i hennes öppna famn och få tröst efter det som hänt. Hon håller i hans hand och känns så genuint trygg, förstående och stabil. 

Hon tydliggör sedan att hon väldigt gärna stannar på gården om han vill. Han säger då att det kanske är bäst att de avvaktar med det så man inte behöver att "tvinga fram något". 

Som sagt. Här hade jag packat med mig hans katt Tore, någon vacker ärvd vas, några bira från kylen, satt mig i bilen och fräst iväg så gruset sprutade. 

Nej nej. Sabina tar det hela som en soldat. 

– Jag har visat alla sidor jag har och varit mig själv hela vägen. Tyvärr så räckte det inte. Och det är jävligt tufft att höra, säger hon. 

Men då ska jag berätta för dig Sabina att det räckte gott och väl, för du kanske inte vann Jens hjärta men du vann vårat. 

Och till alla där ute – att bli avvisad av en kvinna eller man får aldrig påverka synen man har på sig själv. För det säger inte ett skit annat än att detta kanske inte var rätt just här och nu.

(.....samt att personen har JÄVLIGT dålig smak)