Problemet i Damallsvenskan och landslaget: Saknaden av kontinuitet

- 09/05/2016, 10:22
Pia Sundhage har en del att fundera över inför OS i Rio.
1 av 4

Pia Sundhage har en del att fundera över inför OS i Rio.

Marta – en av Damallsvenskans största profiler genom åren.
2 av 4

Marta – en av Damallsvenskans största profiler genom åren.

Umeå IK – tidigare en stormakt i Sverige och som la en stor grund till landslagets framgångar.
3 av 4

Umeå IK – tidigare en stormakt i Sverige och som la en stor grund till landslagets framgångar.

4 av 4

Damallsvenskans status har sjunkit och landslaget är inte lika slagkraftigt som tidigare. Problemet? Saknades av kontinuitet.

2002 och 2003 vann Umeå IK det som i dag kallas Womens Champions League – 2003 tog det svenska damlandslaget ett VM-silver i USA. Under tidigt 2000-tal bestod blågult av spelare som Hanna Ljungberg, Malin Moström och Hanna Marklund, alla tre från nordligaste Sverige. Antagonisten Djurgården/Älvsjö fanns representerade i bland annat Victoria Sandell Svensson och Jane Törnqvist. Att Sverige hade ett lag bland de allra största i Europa var mer regel än undantag.


Bildkälla: Bildbyrån.

Det var i Allsvenskan spelare blev stjärnor.
Men det var då.
För över tio år sedan.
Sedan dess har talanger kommit, utvecklats och gått. Marta blev världens bästa fotbollsspelare och alla ville komma till landet i norr.
Men tider förändras.


Bildkälla: Bildbyrån.

När övriga Europa vaknade upp och insåg att det fanns underlag till att satsa på damfotbollen gick det fort. Stornationen Tyskland utvecklades, England startade en högstaliga och Frankrike visade att man också ville vara med att slåss på de stora scenerna – samtidigt har Sveriges högstaliga mer eller mindre stått still.
Det är därför Lotta Schelin spelar i Lyon, Kosovare Asllani är i Manchester City och Nilla Fischer styr backlinjen i Wolfsburg.
Allsvenskan är inte längre störst.

När de bästa spelarna försvinner sjunker inte bara nivån i serien – kontinuiteten i att landslagsspelarna också spelar med varandra i klubblaget saknas. För 15 år sedan bestod stommen av hemvävda spelare som antingen spelade med eller mot varandra och därför också visste hur de agerade.
Nu är det istället individuella spelare som ska spelas ihop under en begränsad tid.
När det inte finns någon kontinuitet och det byts formationer match efter match är det svårt att finna en stabilitet och trygghet.


Bildkälla: Bildbyrån.

Om det inte går att bygga en trupp som känner varandra från Allsvenskan måste landslagsledningen åtminstone sätta en grund att luta sig tillbaka på.
Då kan vi få ett roligt blågult olympiskt spel i Rio i sommar.
Men det gäller att sätta fart.

Texten är skriven av Next in Football-deltagaren "fyratretre".

Vill du också delta i tävlingen Next in Football och ha chansen att bli Nyheter24:s reporter i Frankrike?

Skapa då en reporterprofil på www.nextinfootball.se

Gör Sverige succé i OS?