Semlor verkar vara lite av en vattendelare i vårt kalla land.
Antingen älskar man dem eller så avskyr man dem.
Jag komma att tänka på detta efter att ha läst Elaines inlägg om semlor där hon är en av de få jag vet som faktiskt ställer sig med en fot på var sida om den där gränsen.
Elaine är lite….eeeh…inte riktigt min klase bananer (istället för ”min kopp te”) medan männen i hennes familj verkar ÄLSKA DEM.

Jag tycker semlor är rent vidrigt.
Den är uppbyggd av tre komponenter varav två är finns med på listan över saker jag kallar ”äckligt” – trots att man inte ska säga att någonting är äckligt utan bara mindre gott.
Men semla – äckligt – men det finns EN sak som är värre än en semla.
En semla nedtryckt i en tallrik med varm mjölk. Alltså va fan? Vill DU att jag ska kräkas över din semla eller?

Vi ska inte lära våra barn att kalla ätbara saker för äckliga men vispad grädde och mandelmassa är i min värld och min mun inte ”mindre gott” det är äckligt. Lägg till marsipan och du har det andra bakverket som inte under några som helst omständigheter passerar mina läppar.
Prinsesstårta – huuuu!

Att inte gilla semlor och att inte gilla prinsesstårta är tydligen väldigt osvenskt men ett enkelt sätt att hålla nere på sötsakerna på jobbet trots att min arbetsplats har en förkärlek till att fika. Nån ska sluta – fika. Nån ha fått barn – fika. Nån fyller år – fika. Nån har stått upp och jobbat – fika. Nån tog sig till jobbet idag – fika.
Fika, fika, fika och alltid detta vidriga, gröna jättebröst men en rosa, vårtliknande ros på toppen.
Att inte gilla semlor och prinsesstårta verkar dessutom förolämpa vissa människor på riktigt. Som att det är en av de viktigaste traditionerna vi har i vårt land – rätten att äta en grön tårta – och jag som desertör borde bli av med mitt medborgarskap efter denna hädelse.

Hur kan bakverk väcka så stora reaktioner? JAG vet inte svaret och då skrev jag ändå ett långt inlägg om just detta…