”Kliv av eller håll käft!!!!”

Lady Dahmer:

Jag tänkte bara ge er några tips om ni någon gång skulle råka på en stressad småbarnsmorsa med en skrikande och arg tvååring nån gång när ni åker buss.
Tips ett: Det hjälper inte att säga ”Kan du få tyst på ditt barn?”
Tips två: Håll för öronen eller kliv av om det blir för jobbigt. Barn skriker ibland. Även om du inte minns det.
Tips tre: Börja inte bråka med mamman.
Tips fyra: Skuldbelägg inte mamman med kommentarer som ”men trösta då!” (vad fan tror ni jag har försökt göra?)  ”Hon behöver sin mamma!”, ”Du borde skämmas!” osv.
Tips fem: Gadda inte ihop dig med två andra korkade jävla idioter mot den stressade och nu arga mamman.//Lady Dahmer

Dahmerskan avhandlar ett så hett ämne som skrikande barn i kollektivtrafiken!
Kan man vaccinera sig? Bygga in öronproppar i öronen eller helt enkelt sticka ut sina trumhinnor med en blyertspenna?

Det har hänt ett antal gånger på denna semester med destination: enorm familje-resort – att jag rynkat på näsan åt ett skrikande barn i UV-dräkt som är vansinnigt för att det inte fått slicka i askfaten som är uppställd överallt runt poolen.
Svetten har brutit fram på min överläpp och jag känner ett lätt obehag.
Sen tittar jag på mamman eller pappan som är ägare till denna mistlur och jag känner mest att;
Ska jag ta över? Vill du ha en paus?
För oavsett HUR jävla störd jag blir av ett enstaka skrik här och där så är det ingenting jämför med vad den vuxna människan i andra änden av barnet känner.

Vad är man för typ av människa om man inte ens tolererar 10 min av oljud?
Nu har vi visserligen en ”all inclusive-bar” som möjligen ökar på tålamodet en smula men ändå?

Återigen är tjock = ful.

Meekatt:

Malin ”Meekatt” har alltid varit den där mammabloggaren som vägrade rosa fluff, som skrev boken ”Låt mamma bajsa ifred” och som normaliserade det normala i att vara kvinna, mamma och människa.
Ibland delar hon med sig massor och ibland lite mindre men hon har ändå varit en frisk fläkt i bloggvärlden.
Sedan blev det tyst.
I nästan ett år var det tyst från henne tills hon dyker upp som gubben i lådan som en ny person med en ny vikt som ska basuneras ut.
Och vad blir gensvaret?
”GUUUUUUD VAD FIIIIIIN DU ÄR!!!!!”
Så helt plötsligt är hon ”fin”. Vilket betyder att hon var ”ful” när hon vägde lite mer.
Tjock/överviktig/kraftig/mullig/eller vad du vill kalla det innebär inte fulhet! Herregud, vad lär vi våra barn om vi hela tiden ska påpeka att man ful för att man har lite fett på kroppen.
Man ÄR inte fet. Man HAR fett! Stor skillnad!!!

Den här kommentaren säger det så bra!!

Tack för tips, Sofie!

Hur pratar man med barn om att vinna och förlora?

Elaine Eksvärd:

Hur pratar ni med era kids om detta eviga ”jag vann” ”DU förlora” och osköna sätt mot kompisar ibland. Ska man låta dem lösa det själv eller kan det vara bra med vägledning. Jag tror inte jag har fått ett endaste prat av mina föräldrar om att respektera leken eller konsekvenser av att inte göra det. Jag vet inte om det var bra eller dåligt.//Elaine

Elaines son M lekte kull med ett gäng andra kompisar och när han blev kullad så sa han att han vilade så att det inte räknades. 
De andra barnen blev då sura på honom, vilket fick Elaine att fundera över hur man lär barn sociala koder och det där med att ”vinna och förlora”.
För barn verkar det där med tävlingar och att vinna vara extremt viktigt och vad är rätt och vad är fel egentligen?
Springer man i kapp med ett barn så är det ju självklart att man ska låta barnet vinna men varför är det så? Förutom att det är sjukt orättvist att som en vuxen springa ikapp med en treåring då så klart men det fattade ni ju.
Är det inte lika viktigt att lära barn att bli ödmjuka förlorare också, och lära dem att det inte spelar någon roll om man inte vinner så länge man är stolt över sin prestation?

Annars blir man som min syrra där det viner minigolfklubbor och kubbpinnar runt huvudet på oss andra när hon missar för hundrade gången och tuggar fradga som en rabiessmittad räv. =)
Man ligger alltid risigt när det går dåligt för henne. (Skrivet med största kärlek så klart <3 )

Stor-Boken skaffar jobb till Lill-Boken.

Anna Toledano Book:

Först var hon make up-artist, sedan den som tog hand om deltagarna i Bonde söker fru och nu helt plötsligt marknadschef.
Det går undan i karriären för Felicia ”Lill-Boken” Book.
Att bli marknadschef brukar ofta kräva åratal av studier och erfarenhet men det är väl ändå tur att Mamma Boken lyckades fixa ett jobb till sin dotter så att hon slipper bo hemma till hon fyller 30?

Så.. Lill-Boken är marknadschef med mamma Boken som levande reklampelare. Tveksam reklampelare men dock en reklampelare – för både löständer OCH sockerbitar! Win win liksom…
Betyder det att jag är en sjöjungfru eftersom jag simmade i havet igår?
Eller som Rachel skulle ha sagt det:
”I went to the zoo yesterday, now I am a koala bear!”

Tack för tips!