Sandra Beijer/Hanna Graaf:

Med tanke på de här inläggen av Sandra Beijer och Hanna Graaf så undrar jag hur de ställer sig den här krönikan som jag ramlade över på Nyheter24 i veckan.
En person vid namn Martin Smedjeback skriver något som mest kan tolkas som en dödsannons med tillhörande hyllningstext till våra sjöars svarta asätare – kräftan.

…
Jag deltog själv i denna svenska tradition i många år. Även jag sög i mig den syrliga vätskan från kräftorna iklädd festlig hatt och färgglad haklapp. Ärligt talat var jag inte särskilt förtjust i smaken. 
Och egentligen kändes det ganska äckligt att suga på döda kroppsdelar och ta bort bajsranden. Det var istället andra saker som gav positiva associationer: sensommarvärme, feststämning, fin natur och trevligt sällskap.
När jag satt och knäckte klor och sög ur huvudet på kräftorna så tänkte jag faktiskt inte på att det var en individ framför mig. En individ som hade berövats sitt liv och som jag på någon minut hade kastat åt sidan.

När jag idag tittar på kräftan och andra djur så tänker jag inte längre på mat. Jag ser ett djur som för inte länge sedan var en kännande individ med ett liv som var värdefullt för henne.. – ett utdrag ur krönikan

Henne? Är alla kräftor honor eller är det som med båtar, att de alltid ska antas ha ett kvinnligt namn? Kräftan Kattis.
Och du, Martin! Om vätskan du sög i dig från detta kadaver var syrlig så förstår jag att du inte gillar kräftor längre, men det är inte en krönika som krävs som svar på det utan ett besök till den butik som sålt dig dina syrliga kräftor så att du kan få pengarna tillbaka för de var uppenbarligen gamla eller på annat vis defekta.

Men jag kan hålla med honom om själva sugandet. Schlöööööööööööörp!
Jag mår illa när jag hör folk som suger av sina kräftor med högljudda smackanden likt det Anna Book utstötte när hon käkade vattenmelon häromsistens. 
Jag kan tänka mig att äta stjärtbiten efter att noga rensat bort varenda spår av en eventuell bajsrad och klorna. Allt annat får vara. Att sitta och gräva ut den lilla hjärnsubstans som dessa insekter har med tungspetsen känns ungefär lika lockande som att äta härsken råbiff toppad med gamla ostron.
Blurk!

Han rekommenderar istället kronärtskockor med krondill och citron för den som gillar att pilla i maten.
Men visst måste det då vara en ”självavramlad” kronärtskocka med dill som brutits på egen hand eller med hjälp av vinden för att vara riktigt jävla PK och okej?
Citronen ska vi inte tala om! Den har väl inte plockats av en människohand utan har väl fått falla ner till jorden av egen fri vilja innan den plockades? Eller?