Angelica Lagergren:

Det bästa jag kan göra nu är bara att acceptera att livet är som det är och gå vidare. Det är bara jag som mår dåligt av att må dåligt. Det är bara jag som förgiftar mig själv och mitt inre genom att hata. Jag gillar inte att hata, vem gör det?! Jag märker själv att jag mår sämre av att tänka elaka tankar om människor. Det mår ingen bra av. Nej, igår var dagen då jag valde att stänga boken. Valde att acceptera och gå vidare. Att acceptera och förlåta är två helt olika saker, det vill jag vara tydlig med. Men nu sträcker jag på mig, accepterar det som händer i livet och går vidare.//Angelica

Hata.
Det ordet tror jag inte att jag sett inne hos Angelica sedan hon och Stefan – som för övrigt slutat blogga – valde att gå skilda vägar. Känns det inte lite som att resten av hennes känslospektra börjar komma ikapp hennes sorg.
Till en början var det bara mörk, djup, outgrundlig sorg i en enda dimension men nu börjar paletten fyllas med fler färger, om än mest mörka.
Hat kan kännas som en stryka, som en flammande eld vars våg man fullkomligt rider fram på men som hon säger – hat förgiftar ens själ.
Det finns en person som jag hatat sedan jag var 12 år gammal. Hatar och ville hämnas. Jag ville göra honom riktigt illa. Förra året valde jag att släppa mitt hat mot honom. 25 år tog det. 25 år av att magen vrider sig och jag kommer på mig själv med att bita ihop tänderna och få någonting mörkt i blicken innan jag släppte det och gick vidare.
Herregud, så mycket jäkla energi jag lagt på att hata honom och han minns mig förmodligen inte ens. Länge ville jag åka hem till honom och ställa honom mot väggen men vad skulle det egentligen tjäna till? Förutom att jag skulle må jättedåligt. Kanske få jag göra som Mona och helt sonika förlita mig på att karma tar hand om honom? 🙂
Nä, jag släppte mitt hat. Jag förlät honom inte för han har aldrig bett om ursäkt men han ska inte få förpesta mitt liv mer än han redan har gjort för i så fall vinner han ju. Varje dag och det tänker jag inte acceptera.

Att Angelica sen avsluta med sinnesrobönen gör mig varm inuti för den ligger även mig väldigt varmt om hjärtat.
”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

Har ni någon ni hatar eller har ni också försökt släppa det?