Gulligt försök men knappast tillräckligt..

Alex Schulman:

De försöker verkligen på alla tänkbara sätt att inte följa marknadsföringslagen, den där Schulmanklanen, och om det inte hade varit mitt jobb att skriva om sådant här så skulle man nästan kunna tro att den uppenbara provokationen gått hem, men icke..

Jag sitter mest här och inväntar på lillebror Schulmans nästa inlägg på Instagram så att jag kan kryssa av ännu en punkt i min räkna ner-kalender.
Än så länge ekar det tomt, men han väljer väl sina inlägg med omsorg kan jag tänka, nu när han bara har 109 stycken kvar att pynta ut innan locket slår igen.

KLICKA HÄR!

Konsten att gradera en hotellfrukost

Martin Melin:

Poliskonstapel Melin berör ett av de ämnen som ligger mig allra varmast om hjärtat efter katter, hundvalpar, Cola Zero och Djungelvrål- nämligen bacon.
Han framhäver sin förmåga att steka bacon till perfektion, något som även lagt ribban för hur han ser på och värderar hotellfrukostar.
Är baconet dåligt stekt eller kanske saknas helt – the horror – så får hela frukosten ett ett dåligt betyg, men om den avhyvlade grisrumpan däremot håller Melinsk klass så får hela stället idel hyllningar.

För mig finns det tre saker som avgör om jag bli nöjd eller inte med en hotellfrukost.
1. Scrambled eggs
2. Bacon
3. Juicen och storleken på glasen

Färskpressad juice med pulp gör mig lycklig på riktigt medan dåligt utblandad koncentrat i minimala glas kan dra ner ett hotells betyg rejält.
Varför är glasen alltid så små på hotellfrukosten? Det kan ju inte bara vara jag som konstant vaknar upp med läskpapper i halsen.
Jag brukar kompensera de små glasen med att fylla flera stycken istället för att slippa springa och fylla på dem stup i kvarten, men det ger ju bara hotellet mer disk – någonting de hade kunnat undvika om de bara slopat glasen i dockskåp-storlek.

Hotellfrukosten – ett av livets stora glädjeämnen och mysterier.

Tack för tips, Marina!

 

En vattendelare

GabJoss:

Jag älskar verkligen att bryta av sallader med äpple. Det passar så bra till både broccoli och fetaost som vi hade i denna. Verkligen ett supertips om man vill ha en lite roligare sallad där det händer något.//GabJoss

Ju fler bloggar jag läser, desto mer konstiga ”hang ups” inser jag att jag har.
Det stör mig nämligen inte det minsta att ha fyra tusen larm i telefonen men att Magnus har flera tusen olästa mail på telefonen ger mig utslag.
Samma sak när jag läste det här inlägget av den höggravida GabJossan och hon berättar att hon gärna bryter av sallader med äpple.
Fy för den lede! Frukt i mat är ungefär lika förbjudet i min bok som att göra en Joey Tribbiani och helt sonika slicka av besticken när man är klar och lägga tillbaka dem i lådan.

Om frukt och mat och frukt i mat har jag bara en sak att säga:
Frukt och mat är djävulens påfund.
Det är två saker som lika lite fungerar ihop som ketchup och sirap. Huuuu!
Somriga sallader med jordgubbar eller mustiga höstsallader fyllda med äpple och russin får mig att vilja leva enbart på proteinbars och ändå envisas folk med att bjuda på det. Fattar de inte att det är äckligt?! Eller inte äckligt. ”Mindre gott” som min mamma lärde mig att det heter för att inte vara alldeles för oförskämd.
And don’t get me started on nötter i mat!!! Are you nuts liksom?
Flygande Jakob – absolut! Om den kommer utan banan och jordnötter vill säga.
Ris och kyckling i lite sås alltså… 🙂

Så två saker att veta om man får mig om gäst någon gång:
Bjud mig inte på alkohol och bjud mig inte på mat med frukt i. Allt annat går hur bra som helst och får jag ett rumstempererat glas Cola Zero så kommer  jag ska gå där ifrån som en mycket nöjd gäst.
Hepp!

Jag undrar vad mer för saker jag sysslar med som egentligen är högst onormala?
Det märker man ju liksom inte förrän man ser andra göra samma sak utan att reagera.
Har ni några hang ups som kan få mig att känna mig mindre wierd?
Snälla, säg att ni har några…

Livet som bloggassistent

Maria Montazami:

Jag har aldrig riktigt förstått varför man ska ha en assistent när man är bloggare, men kanske är det för att jag själv inte har så många plåtningar, kampanjer, meet n greets, signeringar eller koloskopis att hålla reda på som jag kan rodda mitt liv själv?
Ja, ni läste rätt… Koloskopi.
Maria Montazamis assistent Anna har nämligen fått på sitt bord att förklara för chefens läsare varför chefen ska sederas och få en kamera uppkörd i röven, någonting hon gör med bravur.

För er som inte vet vad koloskopi är: Kortfattat är det en undersökning som görs av en specialistläkare under vad vi kallar ”conscious sedation” vilket innebär att man inte är helt sövd utan bara väldigt avslappnad och sedan inte minns något efter att bedövningen gått ur kroppen. Läkaren undersöker tarmen för att se att man inte har några polyper, sjukdomar eller andra problem.//Assistent-Anna

Jag undrar vad mer för märkliga arbetsuppgifter man kan få som assistent?
I Sverige, förmodligen ingenting märkligt alls men i USA – freak show.
Kommer ni ihåg när jag skrevom annonsen där Natacha Peyre/Elena Belles man sökte en assistent och man i princip skulle bli en livegen slav som skulle lyda vid minsta vink, oavsett om det var han, Natacha, deras kompisar eller deras hundar som behövde något. Allt från vitaminer till hundbajspåsar låg på den stackars assistentens bord och allt för ett svagt löfte om att detta en dag kanske kan vara vägen in på den amerikanska musikbranschen.
Tro mig. Du är närmare musikbranchen om du spelar in ett mix-tape på kassett än om du går på en sådan nit som den här anställningen var där dina dagar består i att plocka hundbajs och hämta lunch till din arbetsgivares fru.

Just fot shit n giggles – Här har ni annonsen i sin helhet. 
Den är verkligen ett typiskt exempel på vad folk med aningens för mycket pengar kan hitta på.
Jag vet, man skulle kunna tro att det här är ett skämt, men icke…

Vem skulle ni helst vilja vara assistent till?
Ja, förutom Tjocka Hetsätarkatten då så klart?